- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
148

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åtta år efteråt. Ett annat hem.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

148

JEBKECSTGEN.

"Du har sjelf, Konstantin, varit mycket kall emot
det stackars barnet."
"Kanhända; nånå, det är detsamma. Laga nu i
tysthet, att Adrians rum blifva i ordning! Vi kunna
hafva honom här förr än vi förmoda," sade majoren
och. återvände in till sig.
"Skulle gyttjan verkligen kunna vara nyttig för
Eapide? Hvilken lycklig upptäckt!" mumlade fri-
herrinnan, som genast återkom till intresset för sin
skröpliga älskling, hvilken, ännu våt och lerig, sofvid
hennes fötter, omedveten om de ömma och tankfulla
blickar hans matmor fastade på honom.
Hennes brorsdotter sitter emellertid i sin kammare,
halfklädd, med de bara fötterna instuckna i ett par
tofflor, och att döma efter den tankspridda blick hon
helt omedvetet fäster på den gröna sidentoffeln, som
tar sig så väl ut emot den lilla hvita och rosenröda
foten, skulle man kunna tro, att äfven hon försjunkit
i funderingar öfver den stelbenta Eapides förbättring.
Det ’gifves menniskor, hvilkas hela lif består af
effektfulla uppträden, och andra, som hinna till sin
död utan att göra annan effekt, än den deras begraf-
ning åstadkommer, färglösa, stillsamma varelser, om
hvilka man stannar i en ständig okunnighet, som upp-
väcka hvarken afund eller medlidande, som finnas till
utan att gifva sig tillkänna, och som, i fall de verk-
ligen lefva, det vill säga Jeanna som andra dödliga,
likväl samvetsgrannt dölja det både för sig sjelfva
och . andra.
Som dessa menniskor ega den förtjensten att
aldrig uppväcka någon förargelse och aldrig stå i vägen
för någon, så tilldelas dem också vanligen ett enhälligt
beröm.
"Det ar en förträfflig menniska, det är en för söt
och älskvärd qvinna," upprepas beständigt, utan att
man kan komma under fund med, om föremålet för
denna sällsamma sympati röner nöje eller tillfreds-
ställelse deraf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free