Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Donna Juanna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DONNA JTJANNA. 155
"Sjelfva hennes namn framkallar blod. Äfven
jag har en vän att hämnas, och jag tror, att ingens
erfarenhet öfverträffar min i bitterhet. Jag skall be-
rätta er historien derom."
"Nej, låt ödet afgöra, hvem som skall börja sina
anklagelser. Vi utgöra här en hemlig domstol, hvars
beslut endast gå den lagliga, långsamma och tvetydiga
rättvisan i förväg; våra förhandlingar måste ega en
viss värdighet och ordning. William, bär hit raffel-
lådan!" afbröt lorden, och då betjenten återkom och
satte framför sin herre ett litet bord, hvars inlagda
buxbom^skifva han öppnade, tillade italienaren, markis
Zorilla, småleende, i det han steg upp:
"Det är rätt. Högsta kastet börjar, gif akt!"
Alla herrarne hade fö Ijt^ markisens exempel och
samlades omkring den polerade lådan, der lord Greffe,
hvars ögon lyste vid ljudet af tärningarnas skrammel,
redan med en egendomlig konstfärdighet låtit dem
rulla omkring.
Alla lifvades af samma intresse, allas ögon blixtrade
vid denna sällsamma lek, denna improviserade jury i
det mest besynnerliga mål, alla pratade hÖgljudt öfver
hvarandra. Endast Heimer hade stannat orörlig och
lutade sig baklänges emot sin stol med en likgiltig min.
Adrian Heimer var nu tjugosju år. Hans ansigte
var egentligen hvarken vackert eller regelbundet,
men i uttrycket deraf, i hans hållning och rörelser
låg ett behag, som är omöjligt att beskrifva och hvilket
kanhända endast bestod i det lugn och den fullkom-
liga elegans, som låg i hans röst och sätt att vara,
en harmoni som aldrig förvärfvas, utan måste vara
medfödd.
Han var tydligen den yngste i sällskapet, men
den minst intresserade af det ämne, som afhandlades,
och hans milda gråbruna ögon irrade tankfullt utåt
den solbelysta sjön, som syntes genom den öppna
balkongdörren.
’.Sexor all! Ah, diable! Bet är ni, grefve
Brandenberg, som börjar!" utropade fransmannen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
