Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Donna Juanna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
JEBKBINGEN.
tog en melonskifva ifrån den silfverskål, som betjonten
i detsamma satte på bordet.
"Men monsieur Heimer, ni har icke slagit!"
"Förlåt mig, mylord, jag är helt och hållet främ-
mande för denna sak. Jag har, som ni vet, aldrig
ens hört talas om den undersköna donnan förr än nu,
och har således ingenting hvarken att skryta med
eller att beklaga mig öfver," sade Heimer skrattande.
"Nåväl, tag bort maten och gif oss deserten och
Konstantia!" återtog lorden vänd till betjeningen,
sedan han med granskande blickar beskådat en tårta,
hvilken hans kock, monsieur Poulette, sjelf inbar och
som bakats af de konstfärdiga systrarna i klostret
på ön.
"Eh bien, mön chér comte, jag lemnar er ordet,"
tillade fransmannen, sättande sig ned igen, under det
Brandenberg tömde sitt glas och sade allvarsamt:
"Jag tror, monsieur Lavoisier, att våra minnen
af den af sky värda qvinnan äro så inflätade i hvar-
andra, att jag får be er supplera mig, der detbehöfs.
Yi hafva rest tillsammans allt ifrån Carlsbad och..."
"Men , ni kom emellertid ifrån Paris med Duchene
och hans hustru."
"Det är sannt, och jag börjar derför."
"Men, mina herrar, glömmen emellertid icke vinet
och de fromma systrarnas bakverk; det är berömdt
i hela trakten. När reste ni från Paris, herr grefve?"
"Det var i maj; på vägen ifrån Paris till Carlsbäd
gjorde jag bekantskap med tvenne ganska älskvärda
personer, en parisare »monsieur Duchene och hans
unga vackra hustru. De voro gifta sedan ett år och
ännu helt förtjusta i hvarandra, men denna förtjus-
ning visade sig alls icke i den sliskiga, narraktiga
ömhet, som nygifta ibland exponera till åskådarnes
löje och af smak, den röjdes blott för en uppmärksam
betraktare i de tusen småsaker, der icke sinnenas
rus, utan hjertats innerliga tillgifvenhet ger sig till-
känna. Med ett ord, efter några dagars sammanvaro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
