- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
162

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Donna Juanna.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

162

JERNRINGEN.

l!

Arma Duchene! Den djefvulska qvinnan hade
icke behöft mer än fjorton dagar för att beröfva
honom heder, förnuft och lif.
Den franske målaren, som alltjemt med det mest
liniga deltagande följt Brandenbergs berättelse, hyilken
han förut kände, steg upp i häftigheten af sin rörelse
och gick några slag med knutna händer fram och åter
på golf vet.
"Hyad fan, yar fransmannen död?" inföll baron
yon Thiele och lutade sig fram öfver bordet.
"Det skulle då aldrig händt en tysk," tillade
hans kamrat, den baierske kammarherren.
"Jag instämmer nästan med er. Endast en frans-
man dör af en dylik kärlek," sade Heimer helt lågt,
för att icke höras af den upprörde Layoisier.
"Hvem vet likväl, mine herrar, huru ni alla tre
skulle hafva handlat under samma förhållande?" återtog
Brandenberg. "Jag för min del skulle haft fan så
god lust, att skjuta en kula genom hufvudet på mig."
"Nåväl, berätta då slutet af historien!"
"Ja, det är helt kort, jag har egentligen hört
det af Lavoisier, och det vore derför bäst, om han
ville fortsätta; jag ensam förstod emellertid den för-
färliga hämd, som Ju ann a tog för de ord hon hört
Duchene yttra den första qvällen i jasminbersån."
"Monsieur Lavoisier, ni har ordet, haf nu den
artigheten att fortsätta!" ropades från alla håll.
"Ah, jag vet icke, om jag har styrka dertill!"
utropade målaren häftigt, som likväl icke begärde t
bättre än att få gifva luft åt sin förbittring. "Ser ni,
vi hade alla Duchénes bekanta märkt, att han blifvit
hänförd af denna af grundslika skönhet, men ingen af
oss förmodade, att hans böjelse var af så våldsam art,
då han sjelf syntes bemöda sig att undertrycka och
dölja den. Likväl led han synbart deraf, och hans
förändrade lynne och utseende oroade oss; vi blefvo
derför helt belåtna, då det indiska träbenet helt
hastigt reste sin väg med sin följeslagerska."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free