- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
179

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Donna Juanna.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DONNA JTJANNA.

179

Den arme lille lorden, som är mycket nervös och
vårdar sin helsa med minutiös omsorg, var nära att
tillsätta lifvet på detta infama upptåg, och det värsta
af allt var, att han mycket riktigt blef fotograferad i
Juannas salong, men i apans famn.

Den elaka qvinnan, som haft fullkomlig kunskap
både om vadet ocn det oförskämda medlet, att kon-
statera sanningen af Greffes framgång, skyndade att
kringsprida dessa olyckliga kort, som förevigade det
fatala qui pro quo, för hvilket han varit utsatt.

I kursalarna, på promenaderna, öfverallt var man
nära att kikna af skratt vid åsynen af Greffes lätt
igenkänliga figur, och hans förskräckta och ömkliga
utseende vid denna oförmodade tete å tete.

Det var omöjligt att trotsa det gäckeri och det
åtlöje hans förlorade vad uppväckte, och han reste hajs
öfver hufvud sin väg."

"Hvilken afsky värd tillställning! Hvem som helst
skulle kunnat blifva narrad och utskrattad på detta
sätt; jag förundrar mig icke mera öfver lordens hat
och hans löfte at^ hämnas," sade Thiele och steg
i detsamma upp, för att titta ned öfver gallret till
balkongen. -4

"Det var elakt, det är sannt, men ännu mera
barnsligt, och i alla fall oskadligt."

"Oskadligt! Fan ock, jag vill hellre Jriifva skju-
ten, än mördad af åtlöjet, men jag tyckte mig höra
röster nedanför. Hvar är Jerwitsch?" tillade bairaren
och lutade sig ännu en gång lyssnande öfver gallret.
"Låt oss gå ned; jag fruktar att öfversten råkat i ord-
vexling med er landsman, jag tyckte mig höra deras
röster," ^fortfor han, vändande sig till Brandenberg.

I samma ögonblick, som lord Greffe och hans
gäster lemnat matsalen, sköts dörren till venster, hvil-
ken hela tiden varit oläst, sakta upp, och en ung man,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free