Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Damen med dödskallen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190 JEKNKINGEN.
båda herrarne, som nyss blifvit kallad Eideling. "Denna
sällsamma qvinna, som i alla Europas tidningar om-
talas såsom ’damen med dödskallen’, som man icke
vet, om hon under sina slöjor verkligen döljer den
mest af skräckan de fulhet, eller en gudomlig skönhet,
eller kanske en helt simpel grisettfysionomi; som man
till och med icke ens är säker om hon verkligen fin-
nes till, om hon icke snarare är en ’tidningsanka’,
en blott chimere, en fantasi, uppfunnen af någon idé-
rik pratmakare, ett fantom framkalladt för att full-
ända den lille engelsmannens många egenheter och
extravaganser, hvars syster eller slägting eller älskar-
inna hon skall vara."
"Om Barker nu verkligen skulle veta något om
henne, så pratar du då så, att han icke kan få säga
ett ord derom," inföll den andre af de båda frågande,
en äldre karl i ljusblå uniform med ett allvarsamt
och högdraget utseende, i det han stack sin arm
under löjtnant Eidelings och fortsatte promenaden
framåt allén.
"Ja, mine herrar," började med tillgjord högtid-
lighet den unge, helt nyss från Carlberg utkomner
löjtnant Barker, som med sitt yttrande väckt så mycket
intresse och nyfikenhet, "jag har på min ära verkli-
gen sett henne."
"Nåväl, berätta då, huru mycket är sannt af alla
dessa vidunderliga historier om henne och den lille
svartsjuke puckelryggen? Är hon verkligen så vacker,
eller har hon en af skräckan de köttlös dödskalle att
dölja under sina slöjor, som jag äfven hört?"
"Men för fan, Winterfält har rätt, jag kan ju
icke få säga ett ord, om du tänker hålla tal. Vänta
blott, din galning, och jag skall berätta er den mest
underhållande lilla historia."
"Som du sjelf uppdiktat," sade Winterfält leende.
"På intet sätt, den är fullkomligt sann, jag skall,
vid min heder, icke tillägga ett enda ord. I går, just
då jag kommer utom min port - det var ganska
tidigt på förmiddagen, klockan var endast tio - så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
