Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Damen med dödskallen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAMEN MED DÖDSKALLEN.
191
kommer en åkare med sin kärra i full fart körande
utåt gatan, en liten hund springer framför och skäl-
ler, jag gaf naturligtvis icke akt derpå, men ett jäm-
merligt tjut kommer mig att se deråt, det stackars
kräket hade blifvit öfverkördt och vältrade sig med
upplyft ben på gatan. Helt rörd af medlidande, upp-
lyfter jag honom i mina armar och bär honom in
till mig."
"Hvad pratar du nu för galenskaper?"
"Det är sanning. ’C’est les relations qui f ont
to ut", här i verlden, ser ni. Jag tog verkligen hun-
den in till mig, ty jag igenkände en af lord Walter
Greffes små gräfsvinshundar."
"Aha!"
"Då jag kom in, lät jag min betjent bädda hun-
dens fot och sedan bära hem honom mycket varsamt
till hans egare, tillika med mitt kort. Eöljden af
detta lyckliga påhitt var, att jag, vid min hemkomst
några timmar derefter, fann en högst förbindlig bjud-
ning att äta middag med den lille narren."
"Och du infann dig?"
"Hvilken fråga! Naturligtvis. Jag Jiade hän-
delsevis för några dagar sedan blifvit presenterad för
honom hos engelska ministern och tält ett par ord
med honom, ty lyckligtvis talar han franska temligen
bra, funnit honom som alla puckelryggiga fan så qvick
och elak; vi voro således bekanta, men för att få
tillträde till honom fordras något mera, dertill fordras
åtminstone att rädda en benbruten tax."
"Nåväl, man påstår, att hans lyx är lika fabel-
aktig som hans rikedom, och att hans absurda vanor
Öfvertr^ffa båda." -*,..
"Ah, bah! Man öfverdrifver. Hans viner och
hans kock äro förträffliga, det är sannt; men hvad
hans vanor angår, så såg jag åtminstone ingenting
anmärkningsvärdt, om icke att vi snarare liggande än
sittande intogo vår-middag, men det kom deraf, att
lord Greffe är mycket liten och hans stolar och bord
aro, för att passa för honom, så låga som om de vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
