- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
194

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Damen med dödskallen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

194

JERNRINGEN.

"Hvad är det, som försatt er i språngmarsch,
mine herrar? M stöta ju omkull folk," sade i det-
samma en glädtig röst, och en person, som mötte de
trenne herrarne, hejdade deras fart.
"Ah, de der båda galningarna hafva fått feber af
nyfikenhet, att se den hemlighetsfulla miss Stella Henty
eller h vad hon heter, som åkte der borta," svarade
Winterfält, i det han gjorde sin arm lös från Eide-
lings och tillsammans med den nykomne, som icke var
någon annan än hans slägting grefve Brandenberg,
gick att sätta sig på en bänk med säten på båda sidor
om ryggstödet.
"Det var icke hon, det var troligen hennes kam-
marjungfru, som åkte. Miss Stella är en mycket säll-
sam uppenbarelse, jag såg henne förliden vinter i Paris,"
sade Brandeuberg, i det han upptog en cigarr och skar
toppen af den med sin pennknif.
"Du känner henne! Du vet något om henne?"
utropade Barker, som nu återkommit, just lagom för
att höra de sista orden, sedan vagnen rullat nedåt Norr-
malmstorg.
"De der båda likna verkligen med sin ifver och
sin nyfikenhet ett par skolpojkar, som fått löfte om
en spökhistoria," sade Winterfält skrattande.
"Och en verklig spökhistoria skulle det kanske
bli, i fall man kunde få höra den sköna miss Hentys
sanningsenliga biografi berättas."
"Du vet säkert något derom, Brandenberg!" upp-
repade de båda herrarne på en gång, utan att det
minsta synas stötta eller generade af sin kamrats skämt.
"Är det då verkligen något ovanligt med denna
qvinna, som ömsom påstås vara en engel och ömsom
ett spöke?" inföll Winterfält förvånad.
"Det sista är kanske det riktigaste, ty det före-
faller mig, som om hon varit både död och begrafven.4’
"Hvad menar du ? Hvad vill du säga, du kan
väl icke tro på en sådan löjlighet som historien om
dödskallen?" inföll Barker otåligt.
"Hvem vet?"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free