Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Damen med dödskallen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAMEN MED DÖDSKALLEN.
195
"Hon bär den der masken mycket säkert för den
originelle lille lordens svartsjuka."
"Du har icke sett miss Stella, det hörs nog."
"Jo, jag har verkligen sett henne, och jag tror
nästan, att hon bär masken för sin egen säkerhet sna-
rare än tor Greffes jalousi. Hvad som ar visst är, att
hon verkligen varit i fara att blifva’ mördad, då en
okänd karl, en halffånig stackare, i Paris sprang upp
i hennes vagn och sköt på henne."
Hvarken Brandenberg eller någon af hans åhörare
hade märkt, att på andra sidan af bänken sutto tvenne
personer. Den ene af dem, en fattigt klädd gammal
man, syntes så försjunken i egna tankar, ätt han alls
icke gaf akt på det samtal, som fördes bakom honom,
men den andre, en ung karl med långt hår och skägg,
en något bizarr klädsel, liknande den, som kringvan-
drande utländningar, positivspelare och dylika bruka,
och ett vackert, men blekt och magert ansigte, hade
deremot sedan en stund lyssnat med den yttersta upp-
märksamhet och lutade sig nu vid de sista orden, med
ett sällsamt leende, så långt tillbaka som möjligt emot
ryggstödet, för att bättre kunna höra."
"Emellertid hörde jag, då jag kom till Paris i
fjol höstas, talas om en högst originel qvinnovarelse,
som kallade sig miss Stella Henty. Hon skulle vara
förtjusande, snillrik, förbländande och Gud vet hvad,
men ingen hade sett henne. Hon bar ständigt en
mask, som inga löften och inga böner kunde rubba.
Hennes soiréer voro emellertid de mest utsökt
fina och angenäma; man spelade der alla spel, och den
unga värdinnan sjelf var en mycket lycklig och myc-
ket passionerad hasardspelerska; man mottogs der en-
dast presenterad af en vän* i huset och under ett ovil-
korligt "tysthetslöfte.
Dessa soiréer voro en ordentlig klubb för Paris’
mest rika eleganta karlar, och jag lagade naturligtvis
genast, att jag fick inträde der.
Det finnes, som ni vet, i Paris nästan alltid en
samling dylika förtjusande damer, hvaraf vanligen en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
