Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Damen med dödskallen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAMEN MED DÖDSKALLEN.
197
så snart han blef tillräckligt frisk, men jag ville till-
bringa vintern i Paris."
"Heimer är emellertid först nu hemkommen, men
jag har ännu icke sett honom," inföll Barker.
"Det var då jag i Kreuth fick höra, att lord
Greffe, för endast ett par dagar sedan, rest derifråu
med sin unga fru."
"Hvad! Har han gift sig här?" utropade jag helt
förvånad, "att den arma lilla vanskaplingen kunnat finna
en qvinna, som ville bli hans hustru."
"Ah kors, det var ju derför han kom hit," sade
uppassaren på hotellet, der jag förut bott."
"Huru vet du det?"
"Det sade åtminstone John, hans kämmartjenare;
det skulle finnas en ung vacker miss i klostret Frauen-
wörth, som uppfostrades för hans räkning, och nu kom
han och tog henne."
"Det var verkligen sann t, jag ihågkom, att han
berättat sig hafva en ung slägting der, som han då
ännu icke sett. Stackars barn, huru kunde hon be-
sluta sig dertill?" sade jag förvånad.
"Ahja, visst var den stackars lorden bra ful och
liknade mera en apa än en karl, men på sådana här
ställen, vet herrn, så får’man alltid se, att de vack-
raste och grannaste damerna ha de allra fulaste älskare
eller män," sade uppassaren skrattande.
"Ja, hon skall verkligen vara vacker, hans unga
fru, men hon synes sällan ute, och jag har aldrig sett
henne," inföll löjtnant Barker ännu en gång.
"Anja, hon är vacker, men fasligt stel och tyst,
en sannskyldig engelska, sömnig oclf pedantisk, lång
och rödhårig; jag undrar icke öfver, att han ledsnat
vid henne, ty hon ser ut som ett oändligt dygderegi-
ster, insvept i en släpande sammetsrobe. Hon måtte
verkligen icke länge kunnat glädja sig åt den lilla
rouéens trohet, ty i äg fann honom redan i Paris all-
"./JO
deles betagen af miss Stella Hentys hemlighetsfulla
behag. Han var också den enda af alla hennes till-
bedjare, som troddes hafva något hopp att röra hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
