- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
199

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Damen med dödskallen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DAMEN MED DÖDSKALLEN.

199

och slutligen utropade han med en röst, som nästan
qväfdes af tårar:
"Herr Hage!"
Den stackars gamle för detta bensvärtsfabrikören,
ty det var verkligen han, spratt till och vände sig om.
"Min käre gamle farbror ^Hage! Ser jag er åter
på detta sätt efter så många år ?" sade den unge
mannen rörd och räckte herr Hage sin hand.
Gubben syntes förlägen och svarade ingenting.
"Ni känner icke igen mig, ser jag. Mins ni icke
Herman, målaregesällen, som . . . som ..."
"Ack jo! Nu ser jag, nu igenkänner jag dig
mycket väl," sade gubben glad. "Du begaf dig utrikes;
det är länge sedan . .. det var just då alla olyckorna
kommo öfver mig på en gång."
"Ja, det är åtta år sedan. Huru lefver ni nu,
och huru har ni det?"
Den gamle visade på sin slitna rock och suckade,
i det han pekade på de hopbundna linealerna, som
han höll.
"Du ser, huru det är. Dåligt, minsann! Jag
snickrar litet smått och försöker att sälja, men det går
skralt."
"Hvar bor ni då?"
"Ah, jag bor på Ladugårdslandet, inne hos ett folk,
men hyran är ändå dyr, och ..."
"Jag har ingenting, jag heller. Det är så godt vi
slå oss tillsammans så länge. Ser ni, jag kan ingenting
företaga mig förr än jag uträttat mitt värf. Anden
drifver mig . . . den lemnar mig ingen ro ... ingen ro
förr än . . ."
Den unge mannens ansigte blef ännu blekare, oct
hans Ögon fördunklades och röjde en tydlig sinnes-
förvirring, som gubben likväl icke märkte.
"Hvilket värf har du då åtagit dig?" frågade han
helt lugnt.
"Det är för henne" hviskade Herman, i det han
lutade sig ned med hemlighetsfull min. "Jag har följt
henne hela tiden, nu är hon här. Hörde ni icke, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free