- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
206

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Damen med dödskallen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

206 JEBNBINGEN.
hennes bröst, att äfven hennes drömmar, i detta ögon-
blick åtminstone, icke tyckas vara några serafer.
Hon mumlar några obegripliga ord, spritter till
liksom af en häftig förskräckelse och öppnar ögonen.
Dessa ögon aro af den mjuka sammetssvarta färg
och ovala form, som man sällan träffar hos Nordens
qvinnor, och som i allmänhet är egen för Israels
döttrar, men just nu äro de så stirrande och vilda,
att man har svårt att finna deras utomordentliga
skönhet.
Hennes blickar, hvilka händelsevis fallit på ett
stort dyrbart skåp, hvilket pryder salongens vägg midt
för soffan, förlora så småningom uttrycket af drömmens
förskräckelse, för att antaga ett uttryck af förvåning
och undran, då hon ser detta skåp hastigt skakas och
vackla, och i nästa sekund brakande falla fram på
golfvet med sitt skrällande innehåll af porslin och glas.
Hon sprang förskräckt upp ur soffan och ser med
bestörtning bakom skåpet en öppnad dörr och en karl, som
blek och brådskande, låser igen den bakom sig, hoppar
öfver det kullkastade skåpet och står framför henne.
Hennes första rörelse hade varit att fatta en
liten svart sidenmask, som låg nedfallen på golfvet
bredvid henne, och hålla den framför sitt ansigte; det
hade emellertid icke skett tillräckligt skyndsamt.
Båda betraktade hvarandra tigande och nyfiket,
och på bådas läppar dogo de ord af vrede eller
ursäkter, som nyss sväfvat derpå, för att bytas i för-
våning och igenkännande.
"Juanna!" utropade baron Emmerik, ty det var
just han, som på ett så våldsamt sätt inkommit.
"Gudomliga Juanna, är det verkligen ni? Ser jag er
då åter!"
Juanna, eller egentligen Jeannette, ty den unga
qvinnan var ingen annan än den gamla fru Hages
försvunna fosterdotter, svarade emellertid ingenting;
hon var synbart förskräckt och villrådig, huru hon
skulle upptaga detta brutala och oväntade besök.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free