Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Damen med dödskallen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
JEUNBINGEN.
kom hem från en promenad till det hus, der jag bodde,
just då yagnen stannade, tränger en person sig förbi
betjenten, stiger upp på fotsteget och afskjuter en pistol
emot mig.
"Bedöfvad och öfverraskad faller jag nästan i denne
mans armar, som trodde mig död och i stället att fly
helt lugnt låter föra bort sig. Han var vansinnig,
man inspärrade honom på ett dårhus."
"Och ni?"
"Jag var icke skadad, kanhända att han icke ens
haft förstånd att ladda sitt vapen. Emellertid fick jag
afsmak för Paris, och ni ser mig nu här."
"Det var på Gabriel Ealkenheims . egendom jag
första gången såg er, Juanna, ni var då endast sexton år."
"Ja, jag hade i min oerfarenhet och enfald låtit
honom föra mig dit. Yi hade båda begått ett ofantligt
misstag, det var ett verkligt maskeradupptåg. Jag var
i sjelfva verket icke så dålig och så enfaldig, som han
förmodade, och lian långt ifrån så artig och älskvärd,
som jag hade trott. Yi voro båda helt flata och för-
lägna vid demaskeringen, men i stället att skratta åt
vårt äfventyr och skiljas som god» vänner, blef han
ursinnig och grof, då han fann sig hafva fångat en
falk i stället för en dufva. Det var ni, Emmerik, som
räddade mig från hans brutalitet och förde mig derifran!
"Min vänskap för er börjades då och ökades, när
jag fann, att ni icke låtsade älska mig, och helt oegen-
nyttigt hade tjenat och beskyddat en stackars värnlös
och enfaldig varelse. Ni är i förbigående sagdt den
enda man, på hvars sinnen jag icke gjort något intryck,
hvars sunda förnuft jag icke rubbat ur sin vanliga
jemnvigt. Jag känner derför en verklig tillgifvenhet
för er."
Baronen bugade sig leende, och Juanna fortfor:
"Åtta år ha snart sedan dess förgått; jag reste,
gom ni vet, några månader derefter utomlands, jag var
och är död i mitt fosterland, ty en qvinna måste alltid
bota för en oforsigtighet och en smula lättsinne som
för ett brott. Jag har alltsedan ständigt varit omgif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
