- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
225

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Damen med dödskallen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DAMEN MED DÖDSKALLEN.

225

"Men jag har utan förbehåll yppat hela min
ställning för er."
"Åhja, det var en sak, som hela Stockholm visste
lika väl som ni sjelf."
"Nej, på min ära, jag har hittills hållit mig uppe
temligen bra," invände baronen förlägen.
"Så mycket bättre. Men gå nu, jag vill icke att
ni möter någon i trapporna, skynda er derför, farväl!"
"Farväl då, jag måste lyda er, ni är min herr-
skarånna och min skyddsengel på samma gång."
"Se här er hatt!" afbröt Juanna och räckte
honom densamma, tydligen angelägen att bli af med
honom.
"Låt mig ännu en gång tacka er! Adjö!"
Baronen förde.hennes hand till sina läppar med
verklig hjertlighet.
"Adjö! Kosine väntar der nere för att ledsaga er."
Baron Emmerik var utom dörren, och Juanna
var ensam. Hon stannade orörlig, der hon stod midt
på golfvet, i några minuter, förde derefter handen
långsamt till pannan och mumlade sakta, med denna
l (s lifliga naturer så allmänna vana att omedvetet
sätta sina tankar i ord.
"Hvilken sällsam otur att påträffa Develsburg
här, att bli öfverraskad inom mina egna lästa dörrar!
Men jag tror honom icke i stånd att bryta sitt löfte;
han är en gentleman på sitt satt. Jag behöfver en
förtrogen, åtminstone till en viss grad, och han kan
bli mig nyttig.
"Besynnerligt! Den luft jag andas här gör mig
matt, och dessa sprittningar i hjertat af rysning eller
nöje, jag vet icke hvilket, hvarifrån komma de väl?
Om den bleka qvinnan skulle ha rätt... Om det der
sällsamma ljuset, hvarom hon talte, som aldrig kan
släckas, äfven skulle brinna inom mig!... Hvarför
glömmer jag icke hennes tårmilda nonsens? ... Nåja,
man kan ju inbilla sig hvad man vill. Den idé, som
man en gång tillegnat sig, den blir en sanning, olika

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free