- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
228

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Vermland.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


I Vermland.

Den eftermiddag, då Ingrid Heimer satt halfsofvande
med den förträffliga engelska romanen framför
sig, fåfängt sökande att finna något lifvande intresse
deri, var jemt tvenne veckor efter den dag, då den
i dödsångest flyende baron Emmerik von Develsburg
fann en så oväntad fristad i den sköna Juannas salong.

Ingrid hade, förtjust öfver faderns tillåtelse att,
ehuru det var temligen sent på eftermiddagen, få
företaga sin vanliga promenad till häst, skyndat att
kläda om sig och njuta af det enda nöje, på hvilket
hon tycktes sätta värde, och som afbröt enformigheten
af hennes lif. Och snart red hon i kort galopp vägen
framåt till ett litet torp i skogen, det vanliga målet
för hennes utflygter.

Det låg ungefär en half mil ifrån herrgården;
vägen dit var vacker, men smal och stenig, och den
höga, täta skogen och klipporna på ömse sidor gjorde
den mörk och vild.

Hon hade likväl så ofta, utan äfventyr eller fara,
tillryggalagt den, på sin sediga Osman, hvilken var
from som ett lam och fullkomligt van vid alla de
gropar, trädtötter och vattenrännilar, som afbröto
den branta gångstigen.

Hästen gick sakta med sänkt hufvud och syntes
lika drömmande och tankspridd som sin matmor,
hvilken låtit tyglarne falla ned på hans hals och
lemnat honom frihet att vandra vägen fram efter eget
behag. Ingrids milda fina ansigte, beskuggadt af de
nedfallande ljusbruna hårlockarne, bar i detta ögonblick
ett ljuft, nästan rörande behag genom det omedvetna
svårmod det uttrycker, men orörligheten deri
låter henne mera likna porträttet af en ung flicka,
än den unga flickan sjelf.

Ett bösskott, aflossadt tätt invid vägen bakom


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free