- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
232

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Vermland.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han lemnade torpet och återvände till sin vän, för
att i hans sällskap återkomma och uppträda som
friare, ursäktande inför sig sjelf tanken på detta råd
med föreställningen, att hans tillämnade svärfars
obeveklighet och hårdhet fingo bära skulden för hvad
kärleken och förtviflan kunde bryta.

*



Klockan var fyra på den soliga varma
eftermiddagen. Sysslolös och fördjupad i drömmar om
framtidens sällhet, satt Ingrid på en gammal
stenbänk under de skyhöga lindarne i trädgården och
följde med tankspridda blickar de bruna humlorna,
som, tunga och klumpiga, surrade omkring blomklasarne
på rabatterna bredvid henne.

Friherrinnan, som ändtligen af värmen nödgats
lemna sitt vanliga soffhörn i salongen, hade nu satt
sig i en länstol på balkongen utanför de öppna glasdörrarna
till matsalen, och pastorn, stödd emot käppen
emellan sina knän, gungade på ett mycket obeqvämt
sätt, som det tycktes, upp och ned i en gungstol
bredvid, då och då blåsande tobaksmoln emot den
grinande och sömniga Rapide, som på en kudde
hvilade vid sin matmors fötter.

Genom de öppna dörrarna kunde man se majoren
inne i sitt rum, sittande vid sitt skrifbord, sysselsatt
att granska och genomläsa en mängd bref och räkningar,
som bokhållaren, en finnig och ljushårig yngling,
lemnade honom.

"Hvilket herrligt väder! Jag tror, att man
måste röra på sig en smula, jag har suttit allt för
mycket stilla i dag," sade friherrinnan och hoplade
omsorgsfullt sin knytning. "Seså, Rapide, en promenad
skall göra dig godt."

Friherrinnan steg upp och började långsamt och
vaggande promenera fram och åter på den lilla
balkongen, som icke var tjugo steg lång, oupphörligt
lockande på hunden, som lat och giktfull hade alls
ingen lust att följa henne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free