Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Vermland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Hvad kan klockan vara? Ah, det är sannt, hon
har ännu icke slagit fem, efter Konstantin sitter qvar
i sitt rum och arbetar med bokhållaren. Vet pastorn
hvad jag säger, att här i huset behöfver man ingen
klocka, sedan man en dag studerat Konstantins vanor.
Har jag icke rätt? Han är lika orubblig som timvisaren
der borta."
"Jo, det är sannt, majorens punktlighet och
noggranhet att fördela sin tid är förvånande."
"Det är märkvärdigt! Han blir soldat så länge
han lefver, tyst, stel och kärf."
"Men så god och hederlig likväl."
"Ja, ja, visserligen hederlig, men god ..." friherrinnan
skakade på hufvudet betänksamt. "Hans stränghet
och despotism gå ibland för långt. Den der stackars
bruksarbetaren ... Jag tycker icke om sådana
excesser."
"Excesser! Visst icke, han hade stulit."
"Ja, ja visst, men man hade kunnat köra bort
honom; att vara domare i egen sak är alltid betänkligt."
"Alls intet, då man älskar sitt folk så, som majoren
gör. Alla hans underhafvande ha också ett så blindt
förtroende till hans rättvisa och välvilja, att ingen
någonsin sätter i fråga att appellera från hans dom.
Om karlen blifvit bortkörd, så hade han säkerligen
varit förlorad," sade pastorn ifrigt och helt lågt, för
att icke höras af den, som samtalet rörde.
"Nå, nå, pastor, må så vara! Det angår mig
icke. Ni förifrar er dessutom alltid, när fråga blir
om Konstantin ... Rapide, ditt lilla nöt, vill du komma
med nu? Var så god, pastor, och schasa på honom
litet! Så der ja! Var icke rädd! Han biter icke,
fast han morrar; det lilla odjuret har bara en tand i
mun," fortfor hon, betraktande med ömma blickar den
ilskna hunden, som nafsade efter pastorns ben. "Se
så, nu är klockan fem. Konstantin stiger upp och
kastar ifrån sig hela luntan, som bokhållaren räcker
honom, med ödmjuk anhållan att få den öfversedd i
dag. Det hjelper icke. Man skulle tro, att han hörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
