- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
236

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Vermland.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det der ekipaget, men man frågar icke efter hvad man
kostar på sig ibland. Sedan man hunnit till en million,
ser herr pastorn, så måste den ökas af sig sjelf,
och man är skyldig sig sjelf och sin familj något. Om
de rika icke depenserade, hvad skulle då de fattige
förtjena på? Det är sådana karlar som jag och flere,
som kunna och böra köpa dylika saker. Den der
vagnen var gjord på försök af vagnmakaren; den
blef honom alldeles för dyr, han hade beredt sig på
att få sälja den med förlust, men jag fick händelsevis
se den, jag behöfde den visst icke, ty jag har redan
flera vagnar än jag någonsin kan begagna, men för
att uppmuntra industrien, ser herr pastorn ... en sådan
karl som jag har pligter ..."

"Ack, pappa, hvilket vackert piano! Det har
Ingrid fått, sedan vi voro här i somras," sade en af
de unga flickorna och klinkade litet på det uppslagna
pianot.

"Ja, det är rätt vackert," inföll hennes mor, "men
det förvånar mig, att icke herrskapet valt ett pianino.
Ah, det är för gudomligt att hafva ett sådant instrument!
Strömming har låtit införskrifva från Paris ett
pianino; det kostade två tusen riksdaler, men..."

"Nej, mamma, sexton hundra."

"Två tusen, min vän, jag minns det mycket väl,
men hvilket utseende det har! Det upptar hela väggen
mellan kakelugnen och en trymå i vår salong,
alla våra vänner blefvo rent af hänryckta, det är af
jackaranda, med inläggningar af silfver, och har
draperier af himmelsblått sidensars med spegelglas midt
uti, det är, som fru Kransenkrona sade, en ’kunglig
möbel’."

"Nå, men hurudan är då dess ton?" sade friherrinnan,
leende åt den pratsamma fruns förtjusning.

"Ack, ja det veta vi icke ännu, ty vi hafva icke
varit i stånd att få upp det. Och jag, som är sjelfva
ordentligheten, är mycket rädd, att man skall skada
det, så att jag förbjöd flickorna att bråka dermed. Fru
Kransenkrona, som är min intima vän – hennes man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free