Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Vermland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
känsliga lynne, min veka och poetiska sinnesstämning
lidit, det vet ingen."
Den lil]a tjocka Strömming tycktes åtminstone alls
icke veta något derom, och han såg helt förundrad ut,
då hans fru vände sina ljusblå ögon emot taket och
sedan lutade sitt bruna och grofva ansigte i näsduken,
liksom för att öfvervinna sin rörelse.
"Det var, som sagdt är, min hustrus önskan att
sätta alla fyra kamparna för vagnen på en gång, men
hon ville att jag skulle åka först."
"Ja, det var naturligt," afbröt frun häftigt och
med höjd röst. "Jag med mina svaga nerver, som
endast genom ett underverk hållits vid lif, sedan jag
ammade Leila! Ack, det är vår unge husläkares
omsorger jag har att tacka för det lif, som lyckliggör
mina barn och min make, hans outtröttliga vård och
ömhet. Huru många timmar har han icke suttit vid
min bädd, hållande min svaga hand i sin! Ah, min
friherrinna! Hvad en qvinna får lida mycket, då hon
har den olyckan att dyrkas af alla männer!"
"Jag har verkligen svårt att föreställa mig en
dylik olycka," sade gumman godmodigt leende.
Fru Strömming nickade högtidligt och betydelsefullt,
under det hon med halfhög röst tillade: "Hans
helsa blef också bruten för alltid."
"Hvems?"
"Doktorns, den unge läkarens."
"Aha, jaså," sade friherrinnan helt förlägen.
"Men för att återkomma till historien om hästarna,"
inföll brukspatronen, "så vill jag endast säga, att
vägarna här äro för smala och för krokiga; det är så
mycket backar; under det att de närmaste hästarne
ville till höger, så foro de främsta upp i ett stenrös
till venster; vagnen hade redan två hjul i diket, då
jag kastade mig ur. Hvad kunde jag annat göra?
Jag var alldeles yr af förskräckelse!"
"Huru gick det då? Skadade brukspatron sig
icke?" frågade pastorn deltagande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
