- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
240

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Vermland.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

240

JEKNBINGEN.

mit allt för nära, och den kraftfulla damen drog om-
kull hela bordet med glas och brödkorgar.
, Betjenten inkallades att återställa ordningen och1
aftorka den stackars frun, som var öfvergjuten med
bärsaft, och friherrinnan beklagade artigt skadan på
den dyrbara klädningen.
"Ack,, det gör ingenting, jag tog just den simpla-
ste jag hade, för att icke förskräcka er, mitt herrskap,
som jag vet här på landet älskar simpliciteten. Det
gör jag visst också; men det är af ren hushållning jag
aldrig nyttjar annat än tjocka sidentyger; det är så
durabelt, jag är klädd hemma i mitt hus likadan som
nu, och det hindrar mig icke att vara en fullkomlig
husmoder. Jag går ut i mitt kök utan att ändra min
klädsel, och jag vill se den matmoder, som uppfyller
sina pligter så som jag! Jag är öfverallt och tillser,
att allt sker på sin bestämda tid, ty allt måste hos
oss ske på klockslaget. Strömming är mycket punkt-
lig, som alla stora affärskarlar, och våra domestiker,
som afguda" oss, täfla att uppfylla sina pligter, utan
att jag någonsin behöfver påminna dem derom."
"Lovisa är likväl en slarfva, hon glömmer ibland
att städa mitt rum och är näsvis, när jag påminner
henne," sade brukspatronen och spottade i ett hörn
af salongen.
"Det tror jag icke. När hände det?"
"Just den dagen, då ’tuppen och hönan* sist voro
hemma."
"Hvad menar brukspatron?" sade pastorn för-
undrad.
"Ack, bäste pastor!" inföll frun, skrattande åt sin
mans uttryck. ’’Det är ett par gamla systrar, två fat-
tiga stackare, som ibland få gå till oss, och vi hafva
kommit att kalla dem så."
"Och vet, mamma," inföll den ena af mamsellerna
Strömming, "att härom dagen, då de kommo, så går
Lovisa och ropar: ’pull! pull!’ då hon bjuder dem
kaffe; jag utbrast i ett sådant skratt, att jag var nära
att tappa min kopp. Den Lovisa är en bra qvick flicka."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free