Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Vermland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I VEKMLAND.
241
"Ja, men du skämmer alldeles bort henne," sade
modren leende, och friherrinnan vände sig med en min
af indignation från både mor och dotter, för att bedja
Ingrid göra litet musik och derigenom tysta de obehag-
liga gästerna.
Ingrid spelade, men ingen hörde på; pastorn och
brukspatronen gingo ut i matsalen, ty den senare ville
nödvändigt berätta pastorn ’en rasande rolig prest-
historia’, som icke fruntimren kunde* höra, och fru
Strömming lutade sig alldeles intill friherrinnan för att
i en högljudd och h väsande h viskning förtro henne
olyckan af, att på Stockholms gator vara utsatt for
karlarnes beundrande . blickar och förföljelse, och suc-
kade åter öfver hvad en ’finkänslig’ qvinna får lida,
äfven om hon går med slöja för ansigtet, samt berät-
tade slutligen med det mest lefvande intresse en lång
skandalhistoria från kretsarne i Stockholms demimonde,
som kom den stackars friherrinnan att svettas af obe-
hag och vedervilja.
Ändtligen steg den värda damen upp och erinrade
sin man om hemfärd. Och just i detsamma inträdde
majoren, som gjorde en temligen knapphändig ursäkt
för sin långa frånvaro och en lika knapphändig in-
bjudning att stanna q var till supén.
Men fru Strömming var mycket rädd att åka i
mörkret med sina granna hästar, och hennes man trodde,
att en bekant skulle möjligen samma qväll besöka dem.
"Jag ångrar verkligen, att jag kom att fördröja
mig vid masugnarna," sade majoren skrattande, när
det ståtliga ekipaget försvunnit, "ty fru Strömming är
ett verkligt original. Hon kan med sitt skryt och sin
egenkärlek narra en stock att skratta; och det bästa
är, att man kan öppet visa sin munterhet, ty hennes
förblindelse är så oförbätterlig, att ingenting kan störa
hennes sjelfbelåtenhet."
"Jag finner henne afskyvärd med sina historier
och sin dåliga ton," sade friherrinnan förtretad, "och
jag undrar verkligen, om hon varit så ’dyrkad’, som
hon påstår."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
