Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Vermland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l VEBMLAND.
249
väl, att jag blef underrättad om er person. Då jag
säger er, att jag fullkomligt känner er karakter och er
lefnadsställning, herr baron, så torde det vara ett till-
räckligt svar på er anhållan."
"Förlåt mig, jag kan omöjligt deraf gissa er me-
ning, ty att jag tyvärr icke eger någon förmögenhet
att bjuda min tillkommande hustru kan icke blifva ett
hinder för vår förening, då hennes rikedom .. ."
"Bör kunna betäcka edra skulder och sedan un-
derhålla er, menar ni," afbröt majoren retad. "Och
jag vill säga er, min herre, att det också icke är er
fattigdom, som gör ert frieri förkastligt i mina ögon;
det är icke ens edra skulder, ehuru betydande de äro,
utan sättet j på h vilket dessa skulder gjorts. En spe-
lare, en rumlare, en utlefvad roue, h vars förtorkade
själ icke känner en gnista ömhet eller medlidande med
den stackars qvinna* hvars penningar han samvetslöst
tänker bortslösa på samma sätt som sin egen förmö-
genhet, och lemna henne åt den för sena ångern af
sitt misstag . . ."
"Upphör, herr major!" sade baronen allvarsamt
och sorgset. "Jag har låtit er obehindradt tilldela mig
alla de olyckliga epitet, som jag förtjenar, men h vad
framtiden angår, så har ni icke rättighet att så utan
tvekan och nåd bestämma den. Jag har varit en då-
lig, en lättsinnig varelse, det är sannt, men jag kan
hädanefter vid en engels sida blifva annorlunda. Jag
besvär er..."
"Låt oss sluta detta samtal, min herre! Jag är
fullkomligt Öfvertygad, att ni lika litet älskar min
dotter för, hennes egen skull, som att ni någonsin skall
bli annorlunda, än ni hittills varit. Man ändrar icke
sina vanor vid fyrtio år, och om ni skulle afstå ifrån
dem, skulle det endast vara derför, att ni icke egde
förmåga ätt fortsätta dem. Vi hafva ingenting mer
att säga h varandra."
"Och er dotter!... Ingrid älskar mig, herr major,
jag bönfaller, att ni hör henne, innan . .."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
