- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
261

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lady Sara.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LADY SARA. 261
Det var nu alldeles mörkt. Juanna gick emellertid
endast några steg till en annan port på samma hus,
öppnade den och steg åter uppför tvenne trappor till
en upplyst förstuga, som äfven hade tvenne dörrar.
Hon lyssnade åter, och då ingen menniska hördes,
satte hon hastigt en nyckel, som hon medhaft, i den
ena af dessa dörrar, hvars messingsbeslagna plåt bar
inskriften: "Lord Walter Greffe".
Dörren midt emot hade en liten elegant visitlåda
af jakaranda med namnet "Lady Sara Greffe" inlagdt
med perlemor, och på detta namn kastade Juanna en
hastig och liksom triumferande blick, i detsamma hon
öppnade och försigtigt och ljudlöst som en katt smög
sig in genom lordens dörr.
Det var en vacker, ehuru mycket liten tambur,
hvari hon inkom, och utan att aflägga sin kappa eller
upplyfta slöjan, gick hon förbi de öppnade dörrarna
till en salong och steg in till höger i en smal och
mörk liten passage, som slutade med ett dörrförhänge,
hvarigenomr hon inkom i ett rum, belagdt med en
tjock matta, och som att börja med tycktes fullkom-
ligt mörkt.
Först här aftog Juanna sina ytterkläder, lade
håret till rätta öfver kanten af masken, som hon
bibehöll, och kastande tillbaka den tunna spetskappa
hon bar öfver en himmelsblå siden klädning, garnerad
med spetsar, stod hon nu i hela glansen af en utsökt
toilett, som visade hennes bara armar och hals,
hvilkas hvithet syntes nästan skimrande i dect half-
dunkla rummet.
Detta rum hade intet annat fönster, än en liten
glasruta på dörren till. det angränsande, och var
derför upplyst af en färgad lampa i taket, som spred
sitt matta och obetydliga sken öfver de mörka väggarna,
kring hvilka de mest sällsamma och obehagliga föremål
voro uppstälda.
Man skulle nästan trott sig vara i ett anatomiskt
museum, ty menniskoskeletter, större och mindre,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free