- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
263

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lady Sara.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LADY SARA.

263

"Hvilken eländig stackars dåre!" mumlade Juanna,
hälft medlidsamt, hälft föraktligt, under det hon vände
sig om, i detsamma en dörr sakta öppnades, och en
person, klädd i en fin, hvit linnejacka, inträdde.
"Lord Walter är icke här?" sade hon frågande.
<rNej, miss Stella! Mylord ar ännu i badet,"
sade betjenten vördnadsfullt och, som det tycktes,
alls icke öfverraskad af hennes närvaro och gick ut
igen, sedan han funnit hvad han sökt i rummet.
Juanna satte sig ned i den ena af de mjuka
sammetsstolarna och drog upp ur sin klädningsficka
en liten bonbonnier, hvars innehåll hon, lockande på
hundarna, strödde ut på mattan. Alla fyra rusade
fram, stridande om de små sockergrynen, och då apan
på samma gång kastade sig öfver dem, och några af
de lösa papegojorna äfven kommo skrikande och
flaxande, företedde rummet i en hast den mest buller-
samma villervalla.
Juanna utbröt i högljudt löje åt de små ilskna
hundarnas strid och apans löjliga krumsprång, men
i samma ögonblick öppnades dörren, den hvitklädde
betjenten syntes bärande, med tillhjelp af en kamrat
i lika kostym, ett slags stoppad bår eller madrass,
på hvilken låg en menniskovarelse insvept från hufvud
till fötter i mångdubbla filtar.
Just som den först gående betjenten lyfte upp
foten för att inträda, ropade en ångestfull och pipande
röst från båren: "Stanna! Stanna!"
De båda domestikerna togo ett par steg baklänges,
och dörren tillslöts lika tyst och hastigt, som den
öppnats.
"Ack, min Gud, det är sannt, han vågar icke
komma in för bullret, som de här kräken tillställa,"
utbrast Juanna skrattande och fattande en liten
rörkäpp med en dyrbar guldknapp, som låg i en vrå
af rummet, skakade hon den på ett hotande sätt ibland
det upproriska menageriet, och som sockergrynen nu
voro förtärda, så återstäldes ordningen inom några
sekunder; endast apan måste ha en känbar tillrätta-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free