Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mathildas man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATHILDAS MAN. 293
kärleksförklaringar i ord och blickar väckte hennes
sympati, och som hennes föräldrars tycke och bifall och
prestens välsignelse gjorde till hennes man.
Ellis von Ellen var också af en lycklig händelse
fullkomligt värd sin hustrus kärlek.
Den beskrifning af hans karakter, som baron Em-
nierik gifvit Juanna, var i det hela lika litet sannings-
enlig som påståendet, att han beröfvat baronen sin
fästmö. Saken var, att Ellis, som älskade Mathilda,
helt enkelt upplyste baronen, sin så kallade vän och
skolkamrat, om hans fullkomliga misstag med af seende
på Mathildas förmögenhet, öfvertygad om det långt
farligare misstag den unga flickan och hennes föräldrar
voro nära att göra, i fråga om baronens förmenta kär-
lek, och följden var att baron Emmerik sjelf drog sig
tillbaka, ehuru han verkligen på sitt sätt blifvit för-
älskad och af en helt och hållet orimlig känsla fattade
hat till sin lyckliga rival.
H vad Ellis’ karakter angick, så ... Men att söka
beskrifva eller bestämma en menniskas karakter är
nästan omöjligt, ty ganska få hafva i sjelf va verket
en fullkomligt konseqvent karakter; de allra flesta handla
och tänka beroende af tillfället och omständigheterna.
Ellis hade emellertid ett öfverlägset förstånd; han
hade tänkt mera, än som vanligen anses behöfligt, och
hade uppgjort för sig sjelf ett system af heder och
grannlagenhet - hvilket ännu mindre är nödvändigt
för att gälla för hederlig karl - som han hittills åt-
minstone med noggrannhet följt.
Han hade ett vekt sinne, ett hjerta fullt af poetisk
ömhet och en utomordentlig beundran och böjelse för
heroism och försakelse, men med allt detta en sällsam
tröghet och motvilja att visa dessa känslor; ett slags
flegmatisk långsamhet i ord och handlingar, som höll
hans själ och tankar bundna liksom inom ett klumpigt,
oböjligt harnesk och ofta gaf honom utseende af köld,
hårdhet och högmod.
Detta lugna temperament, i. förening med en viss
blyghet, hade bevarat Ellis’ seder rena och oförderf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
