- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
305

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mathildas man.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MATHILDAS MAN.

305

Kanhända. Westhard öfverskattade Ellis’ köld och
orörlighet, ty då denne icke haft svårt att motstå de
grofva lockelser, för hvilka hans vänner och kamrater
föllo, hade man vant sig att anse honom såsom en
exemplarisk stoiker.
Tjusningen af den trollverld, i hvilken han nu
infördes, var honom fullkomligt ny och verkade starkare
på Ellis’ jemförelsevis oerfarna sinne än på den, hvars
blaserade själ redan förlorat förmågan att öfverraskas
och hänföras af någonting.
Hvem vet, om heder och dygd någonstädes skulle
finnas, i fall frestelsen blott kommit i sin rätta gestalt ?
Hvad Ellis angår, så kände han sig på ett sällsamt
sätt förvånad och förvirrad öfver den helt nya och
originella ton, som var rådande i det sällskap, der
han så oförberedt blifvit införd, på samma gång hans
nyfikenhet och intresse väcktes af den inträdande
värdinnan.
Juanna var klädd med denna konstnärliga elegans,
som upphöjer toiletten till ett förtjusande stadium,
och då man såg hennes idealiska växt, hennes strålande
ögon och glänsande svarta lockar, hennes behagfulla
rörelser och hållning och hörde hennes mjuka, klang-
fulla röst, så tyckte man verkligen^ att denna qvinnas
farliga och oemotståndliga skönhet måste vara sådan,
att den behöfde beslöjas och gömmas under den tunna
sidenmask hon bar, för att icke med sin eld förbränna
åskådaren.
De vanliga stela och triviala sällskapskretsar, hvari
den unge äkta mannen hittills varit, hade, med sin
tröga konversation och sina föga lifvande spelpartier,
torefallit honom mer eller mindre tråkiga, och hans
inbillning hade icke gifvit honom något begrepp om
förmågan hos en -genialisk, liflig och fantastisk qvinna,
att kunna förtrolla hela sin omgifning och liksom
smitta alla omkring sig med sin egen sällsamma
excentricitet. - . .
Med ett ord - Ellis, den tyste, blyge och betänk-
samme Ellis, skrattade, drack och sade saker, hvaro
Claude Ger ar d. IV. 14

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free