Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mathildas man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATHILDAS MAN.
807
inbillning. Så säkert är det, att vi icke kunna insupa
en enda droppe gift utan att erfara dess verkan i vårt
blod, och att ofta årslånga bemödanden fordras för att
utplåna spåren efter en enda minut.
Några dagar efter den natt, då Ellis tillskyndat
sin hustru så mycken oro, hade han ^haft affärer att
uträtta temligen långt upp på Söder, och det var nästan
mörkt, då han återvände till staden.
Por att förkorta vägens längd vek han af en
liten enslig bakgata, hvilken hastigare skulle föra
honom ned till slussen. Då han gått ungefär tjugo
steg, ser han ett fruntimmer, som hastigt vid ett hörn
vek af ifrån en annan gata och nästan springande kom
emot honom, kastade sig så godt som i hans armar
och sade brådskande och med upprörd röst:
"Min herre, beskydda mig! Yar af den godheten
att ledsaga mig hem! Den der menniskan, som sedan
en stund förföljer mig, är säkert vansinnig."
Ellis, som i första ögonblicket ämnat afvisa henne
och undandraga sig den tvetydiga rolen af försvarare,
såg verkligen i detsamma en karl komma strax efter
och stanna liksom väntande utmed porten af ett hus.
Dessutom var denna röst, ehuru darrande och ängslig,
likväl bekant för honom - man kunde icke glömma
den - och den ofrivilliga rörelse han kände dervid
minskades icke, då hon tillade lugnare, men i bedjande
ton: "Herr von Ellen, får jag räkna på ert sällskap?"
och med detsamma lade sin arm i hans.
Det täta, svarta flor, hon bar öfver hatten, dolde
alldeles hennes ansigte, lika väl som masken. Han
kunde icke upptäcka ett drag af hennes fysionomi,
och han var derför ännu mera säker, att det var den
förtrollande miss Henty, som stödde sig vid hans arm.
Ellis lugnade henne och försäkrade henne om sitt
beskydd, med så mycken förvirring och tafatthet som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
