Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mathildas man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
JERNKINGEN.
spelets ifver och hänförelse, tilläto sig likväl icke ett
uttryck, som kunnat såra en blygsam och väl uppfostrad
qvinnas öron, eller blefvo nog upphettade för att
glömma den vackra värdinnans närvaro. Det var ett
slags klubb, der man förbundit sig att ansvara en för
alla och alla för en, ett af dessa hemliga sällskap,
h vilka nöjet lika väl som politiken kan samla ogh
förena, och der hvars och ens heder är underpanten
på hans tystlåtenhet och uppförande.
Klockan var tolf på natten; Juanna hade nyss
stigit upp ifrån pianot, der hennes sång, än fantastisk,
vild och passionerad, än drömmande, melankolisk och
klagande, men alltid sällsam och originel som hon sjelf,
nyss sänkt hennes åhörare i en underlig förtrollning.
Dessa nyckfulla improvisationer voro lika hemlighetsfulla
som hennes eget väsende, och i dess friskhet, dess
poesi och kraft låg någonting så gripande, att äfven
den minst musikaliske kände sig hänförd deraf. Hon
tycktes sjelf med passion öfverlemna sig åt nöjet att
i -ord och toner låta hela den mystiska svärmen af
känslor och idéer inom sig strömma ut, glada eller
sorgliga, vexlande med stundens intryck.
Nu stod hon der stum ett ögonblick och tycktes
icke höra de komplimenter, hvarmed man slösade;
hennes mörka ögon mötte ingen af de många undrande
och tjusta blickar, som sökte hennes, de irrade tank-
spridda omkring och stannade en sekund på den ende
af hennes åhörare, som icke nalkades henne, som tyst
och tankfull stannat qvar vid pianot, med armbågen
stödd deremot och hufvudet nedsänkt.
Han tyckte sig hafva känt, att denna glödande
sång var stäld till honom ensam, och medvetandet
derom nedtyngde honom med en underbar tjusning och
förskräckelse; det var hafsfruns sång till fiskaren i
natten, det var mörkrets drottning, som stolt och
tjusande sträckte mot honom sin famn.
En suck arbetade sig fram öfver Ellis halföppna
läppar. Han hade kommit hit, han visste knappt huru?
ra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
