Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mathildas man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
JEKNBLNGEN.
med sin nyckelknippa och sitt förkläde och alla blommorna
i trädgården!... Åh! farbror, jag ser, att ni minns
alltsammans, för ni gråter. .. Hvad löfkojorna i träd-
gården luktade godt, och de granna röda bönblommorna
sedan, som hängde öfver planket in till oss! . . . Jag
låg hela timmar der bakom och kikade mellan bräderna, .
för att få se en skymt af henne; och slutligen kom
hon... Jag såg henne... Ah, jag ser henne ännu’/*
Herman kastade sig baklänges emot väggen, ined ett
rop, så doft och smärtfullt, att den gamle, som satt
bredvid honom, ryste till dervid.
"Ja, så var det, jag såg på Jienne^ tills mitt hjerta
var nära att sprängas ... Det var då det... Jag stackars
stolle, jag trodde, att hon ville bli min hustru ... $o>
det skulle just hafva passat! bli målarfru!" Herman
skrattade högt och slog med knytnäfven i sängkanten.
"Nej, annat blef det af... Jag kom, jag, och skulle
hålla trolofning. . . men fästmön var borta och gamla
moster död, och ni, stackars krake, ni berättade mig
alltsammans . . . Det var då, som hin håle klöf hufvudet
itu på mig, och allt sen så går jag med skallen öppen
som en soppskål utan lock, och det är svalt och skönt,
och jag glömmer allt det der eller också tänker jag,
liksom jag drömde, så långsamt... så långsamt... och
matt och dåsigt.. ." Herman sträckte ut armen och förde
handen sakta fram och åter för ögonen. "Men ett tu tre,
så sätter den onde på locket igen, den andra hälften
af hufvudet, ser rii, och då, då . . . nu har jag locket på,
och derför så minns jag alltsammans så noggrannt och
väl. . . men det qväfver mig .. . jag ser det som i svarta
natten, i mörker; alldeles som när jag förr målade
medaljonger på väggarna, med svart grund. Ack, hvad
det blef grannt! Då kommo färgerna mycket bättre
fram, ser ni... och så är det med mitt minne också ...
det lyser bäst på svart botten .. . Se’n så gick jag bort,
sedan ni talat om hvad som skett.. . Jag gick långt,
långt... Gud vet, huru det var ... det var en lång
tid ... . men jag visste, att jag skulle .få rätt på henne
till slut, och det fick jag också. . . Jag* såg henne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
