Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mathildas man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATHILBAS MAN.
325
hon var klädd som en drottning, och hade vuxit och
såg ännu mera stolt ut än förr, men jag igenkände
henne genast, och då, ser ni, då såg j äg, att hon skulle
bli fördömd, jag såg ået i hennes ögon, men hon visste
det icke sjelf, och allt sedan så lefver jag bara för att
följa efter henne ständigt, ständigt, öfverallt... ty jag
skall rädda hennes själ..."
Herman tystnade och stirrade tankfull framför sig.
’(Ni undrar väl, huru det ska tillgå,", fortfor han
åter efter en stund. "Och det undrar jag med. . .
Anden, som drifver mig, vill icke säga mig det, men
jag får veta det, när stunden är kommen. Emellertid
så går jag hvarje dag till hennes boning, jag följer
henne, när hon går ut ibland eller när hon åker, jag
står i trappan i mörkret, när hon går förbi.. . Pion
har en lång mörk herre med sig nu sedan några dagar...
Det är en elak ande, som hin håle skickat att vakta
på henne, det ser jag myckt grannt, hans ögon röjde
honom för mig . .. Och så finns det äfven en annan
ung karl, jag har sett honom också.. . Hm, det är
besynnerligt," fortfor Herman, under det han tillslöt
ögonen, och talade med denna entoniga, långsamma röst,
som sömngångare bruka. "Det tycktes mig, som om
hans halfva hufvud också vore borta liksom på mig,
men han hade hatten på, så att jag icke kunde se
riktigt. .. Stackare! de vilja draga honom med i för-
derfvet. .. och jag kan icke göra något deråt, .. det är
henne endast jag skall rädda. . ."
"Men kom nu, farbror! Om ni vill se henne, så
kom med! Hon skall åka ut i eftermiddag, och jag
skall vara der . . . kanhända att stunden är kommen,
jag måste vara tillreds."
Herman steg upp, tog sin mössa ned ifrån väggen,
borstade den omsorgsfullt och påtog en rock, som
hängde dsr bredvid. Gubben Hage, som visste, att det
icke var värdt att afbryta hans tal, då han en gång
börjat, hade hört på med denna medlidsamma och
resignerade min, som bevisade, att den blandning af
galenskap och skarpsinnighet, hvilken fånar visa, redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
