Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mathildas man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATHILBAS MATsT. 327
Gubben suckade vid hvarje knuff, som hans
bräckliga konstverk fick, och sökte ett par gånger slita
sig lös ifrån Herman, men denne gjorde sig väg med
jättekraft, och nu var man vid Jerntorget.
Yagnen vek in på en af gatorna derifrån och
stannade vid ett stort hus.
Herman skyndade fram, innan ännu kusken hunnit
stiga ned, gick bakom vagnen, och dragande gubben
med sig, sprang han in i den mörka portgången, stälde
sig bakom den stora, halföppna porten och placerade
o-ubben framfor sig.
Det var fullkomligt mörkt, der de båda stodo,
men ljuset från lyktan of ver porten strömmade rakt
ned öfver vagnen, hvars dörr i detsamma öppnades af
en herre, som kom ifrån gatan.
Det var baron Emmerik, som hjelpte damen i
vagnen att stiga ur, i det han halfhögt yttrade:
"Hvilken lycklig tillfällighet att råka er’ Bosine
har visat bort mig tvenne gånger i dag, då jag sökt er."
Det unga fruntimret, som ljusskenet fullkomligt
belyste, stödde sig förtroligt vid baronens arm, hennes
slöja var tillbakakastad, och man såg hennes ansigte,
ro en detta ansigte var stelt och utan behag, ty en tunn,
blekröd sidenmask, h vilken man endast på nära håll
kunde upptäcka, betäckte det helt och hållet.
Hennes mörka sidenklädning skiftade i ljusskenet,
och spetsarna kring hennes sammetskappa snuddade
alldeles vid den gamle mannens slitna rock och frusna
fingrar, då hon passerade förbi honom, der han stod
gömd af mörkret tätt intill väggen.
"Nåväl, har ni igenkänt er lilla fosterdotter, er
Jeannette, som ni sjungit visor för och gungat på ert
knä så många gånger?" sade Herman med kort och
andlös röst.
Gubben svarade ingenting; han hade tappat sitt
bord, som fått ena benet af brutet, och stödjande sig
sig mot väggen, torkade han de tårade ögonen med
rockärmen, ur stånd att hejda sin rörelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
