Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mathildas man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328
JERNRIKGEN.
"Nej, Herman. . . Nej det kunde icke vara hon,
hon, som var så vacker, och denna var ju som ett
lefvande lik ... Och likväl var det hennes röst, hennes
granna ögon och hennes lifliga och vackra gång och
sätt.. . men jag tror icke, att det var hon ... Nej, nej ..."
sade gubben slutligen och fattade ifrigt Hermans arm.
"Jo, farbror, -det var Jeannette, men hon bär.
ständigt en mask för ansigtet, så att ingen skall kunna
igenkänna henne. Men för mig kan hon icke dölja
sig; jag ser henne lika klart ändå. Och likväl är det
för min skull hon bär den.. . Jag är säker derom, och
det gör mig godt in i själen... För min skull, den
fattige förskjutne målargesällen döljer hon sin skönhet
för hela verlden ... Ingen, ingen får se henne, hon
aftar aldrig masken... För mig ensam finnes Jeannette,
och så skulle det vara."
"Herman, du yrar! Hvarför skulle Jeannette,
om det vore hon, vilja dölja sig just för dig?" sade
herr Hage, skakande medlidsamt på hufvudet.
"Jo, ser ni, det är derför, att jag en gång - det
var då jag först återfann henne - sköt på henne;
jag tänkte då, att jag borde döda henne genast, men
stunden var icke inne, och skottet träffade icke. Jag
hviskade då helt hastigt och tyst till henne, så att
ingen hörde det, att jag ständigt skulle följa henne
och vaka öfver alla hennes handlingar och en gång,
då måttet var rågadt, träffa henne säkrare ... Hon log
på sitt gamla sätt, så der stolt och trotsigt, som ni
vet hon gör, och svarade: "Godt, Herman, du må för-
söka! Jag skall nog veta att akta mig."
Man spärrade in mig på ett dårhus, jag kunde
icke komma derifrån på länge, och jag hade mycket
svårt att återfinna henne, men hon vet, att jag kom-
mit ut och att jag håller mitt löfte; och ifrån denna
tid är hennes ansigte ständigt betäckt af den der
masken ni såg ... Hon tror, att jag icke skall igen-
känna henne."
Gubben suckade och såg på Herman, tvekande
om han skulle tro hans ord eller icke. Emellertid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
