Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mathildas man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATHILDA.S MAK.
331
ning, man sjöng en likpsalm, och melodien och orden
deri stannade i mitt minne med en obegriplig envis-
het, de klinga alltjemt som ett ständigt eko inom mig.
"Denna melodi omfattar en egen verld, en sär-
skild af delning af min själ; bakom dess dunkla mysti-
ska täckelse finnes ett rum, uppfyldt af onämnbara
väsenden ... Ah, baron, om ni kunde se dem, så skulle
ni förvånas att finna dylika i en Juannas hjerta.
Det är gestalter ifrån min barndom; det ar saknad,
det är ånger, det är en kärlek, som var för hög och
ren att blifva lycklig och för varm att kunna glöm-
mas, det är slutligen minnet af den hemska sagan
om bruden, som bortfördes af sin trolofvade, den be-
grafne och glömde benrangelsriddaren ... det är med
ett ord en verld, hvars ljus förbländar mig och hvars
skuggor -jag icke förstår, ett kaos, som jag måste för-
neka och glömma, för att kunna lefva ... och omkring
allt ligger denna psalmmelodi; liksom en grym parodi
har den alltsedan ackompagnerat mina handlingar och
känslor...
"Det namn ni nyss uttalade framkallade detta
hemska och sorgliga genljud, öppnade dörren till detta
hemlighetsfulla rum."
"Hvad ni är fantastisk, Juanna! Men ni ville
berätta mig något om ett verkligt rum.. ."
"Ett sällsamt äfventyr ja, hvars minne låter blo-
det löpa lättare i mina ådror, ty det var lif och frisk-
het deri, det var dödsfarans tjusning och hämdens
fröjd," inföll Juanna med blixtrande ögon, hänförd
af det minne, som i detta ögonblick föresväfvade henne,
och öfvervinnande den melankoli, som nyss legat ut-
bredd öfver hennes panna och röjts i hennes ord.
"Det är ett par år sedan jag vistades i iNizza.
Der fanns en ryss, en ung grefve Kermiloff; han
hade så ofta och så varmt försäkrat mig, att han icke
kunde lefva, om jag icke tilläte honom att stanna i
min närhet, att, ehuru jag väl icke fruktade att döda
honom med min vägran, jag likväl ville sätta hans
kärlek på prof, icke utan en obestämd förhoppning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
