- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
334

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mathildas man.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

334

.TEUNRINGEN.

eftertryckligt, under en ström af tårar och obegrip-
liga ord; den stela och tunga lyxen öfverallt, som
icke lifvades eller värmdes af någon enda sak, hvil-
ken vittnade om att lefvande menniskor funnits i
dessa rum - allt väckte min förvåning; och först
då jag genomvandrat en sträcka af salar och inträdde
i ett kabinett, som det kallades, ehuru det här i Stock-
holm skulle ansetts för en ordentlig salong, kom
den varma luften och starka doften af en mängd
blommor att påminna mig, att jag icke helt och hållet
kommit i en annan verld. - "Här äro edra rum,
Juanna," sade Kermiloff och lutade sig ned emot mig
med detta oemotståndliga behag, hvars like jag sedaa
aldrig funnit. "Jag ser, att min gamle Ivan förstått
mina order," tillade han leende, då hans blickar öfver-
foro rummet, hvars väggar af sammet, dyrbara och
behagliga möbler, förgyllningar, blommor och speglar
gjorde det till den mest förtjusande boning jag någon-
sin egt. Då jag yttrade min förundran of ver den
gamle ryssens förfinade och ädla smak, upplyste mig
grefven, att han skickat honom en noggrann beskrif-
ning och ritning, hvilken en fransk tapetserare ifrån
Petersburg följt.
"Denna lilla historia lyser för mitt minne, likt
den röda larmsignalen vid en eldsvåda," fortfor Juanna,
halfhögt efter några sekunders tystnad, liksom talande
för sig sjelf, under det hon lutade hufvudet i handen
med ett drömmande uttryck. I detta ögonblick tycktes |
de* åtta år, som förgått sedan den qväll, då den sexton–\
åriga Jeannette flydde från sina fosterföräldrar, icke
hafva funnits, ty hennes ansigte var lika rent och §
barnsligt och dess uttryck lika ömt och sorgset som dl* \
"Aldrig har en skönare och stoltare man än denne
grefve Casimir Kermiloff böjt knä för en qvinnas fötter,"
tillade hon, återtagande sin förra lättsinniga och sorg-*!
lösa ton. "Jag tycker om det som är vackert, jag hafr
en passionerad åtrå efter allt som är skönt, det roaåÄJ
mig att se honom, att beundra honom; han var d<
förnämsta prydnaden i mina rum, och han är den ende.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free