Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mathildas man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATHILDAS MAN.
337
flutit och der hans föräldrar bott, återstod ännu en
dagsresa till det gods eller rättare den del af det stora
godset, der hans närvaro fordrades, för att stilla eller
straffa hans oroliga och upproriska slafvar.
"De bref och underrättelser den gamle Ivan lem-
nät honom påskyndade hans resa, och redan dagen
efter vår ankomst fortsatte han sin färd, åtföljd endast
af en betjent och italienaren Ferretti.
"Qvinnorna ega, som ni vet, en fullkomligt säker
blick med af seende på de känslor männen hysa för
dem. Denne Ferretti hatade mig, jag var säker der-
om, men likväl hade jag ofta under resan ertappat
hans blickar fastade på mig med en sällsam eld, hvars
betydelse jag icke kunde misstyda.
"Hans sätt och språk, i förening med något vildt,
konstladt och hemlighetsfullt hos honom, stadfäste allt
mera min misstanke, att han var något helt annat, än
han syntes, och ovilkorligt väckte han ett visst in-
tresse hos mig, om också icke af någon behaglig art.
Qvinnor äro alltid qvinnor, ser ni, och det roade mig
att genom hundra småsaker öka både hans hat och
hans beundran.
"Det var derför med en hemlig tillfredsställelse jag
såg honom aflägsna sig, och ehuru fruktan är en känsla,
som jag sällan hyst, fann jag det-likväl vara angenä-
mare att under Casimirs frånvaro i detta stora ödsliga
slott befrias ifrån min mystiske fiende.
"Det var likväl en besynnerlig känsla af tomhet
och villrådighet som intog mjg, då jag nu var ensam,
en känsla, som jag aldrig förr haft tid och tillfälle
att känna, och genom sin nyhet och sällsamhet beha-
gade den mig utomordentligt under ett par timmars tid.
"För den, som icke vant sig och icke älskar att
samla och ordna sina egna tankar och intryck, har
ensamheten samma verkan som tystnaden på mjölna-
ren, hviken sofver under qvarnens buller, men vaknar,
då det upphör.
"Denna tystnad, denna stillhet gjorde mig häpen
och försagd, sedan dess första behag försvunnit. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
