Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mathildas man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
JERNKINGEN.
lyssnade till denna graflika tomhet och hörde endast
ljudet af min egen andedrägt, jag uttalade på skämt
några ord helt lågt, och jag igenkände icke min egen
röst, som lät^ dof och främmande i den stora salong,
der jag befann mig; jag gick ifrån det ena rummet
till det andra, jag lutade mig emot de djupa fönster-
posterna oeh lät mina blickar, ängsliga och sökande,
irra öfver den stora slätt, som längst bort begränsades
af hög och tät skog. Yi voro i Oktober månad, mar-
ken var redan frusen, och ett tunnt lager af rimfrost
eller snö låg sedan morgonen deröfver. Ingen lefvande
varelse syntes, allt var tyst och dödt, och då solen
sjönk ned bakom de mörka furorna, bredde sig ett
rosenrödt skimmer öfver hela det ödsliga fältet fram-
för mig.
"Jag vände mig inåt rummet igen, det syntes mig
ännu större i aftonskymningen; jag gick öfver golf vet,
och mina tysta steg tycktes mig ljuda släpande och
spöklika, jag stötte händelsevis till en eldskärm af po-
leradt bleck, den föll till golfvet med ett ljud, som
mångdubbelt återgafs och nästan bedöfvade mig; allt
föreföll mig så främmande, så mystiskt, att en ofrivil-
lig rysning öfverföll mig, och med hastiga steg ilade
jag in i mina egna rum och tillslöt dörrarna, för att
undkomma denna ödsliga tomhet och. ensamhet, som
nyss behagat mig. "Hvad skall jag taga mig till?
Huru fördrifva de tvenne dagar, som Casimir skall
vara borta?" mumlade jag för mig sjelf, under det jag
med häftighet ringde, för att kalla min kammarpiga
och tillsäga henne att tända ljus.
"Denna flicka var då helt nyss kommen i min
tjenst, men jag hade redan fäst mig vid henne och
höll nästan af henne. Hon var fransyska och egde
sina landsmaninnors vanliga behag och ledighet.
"Van att genast bli åtlydd, förundrade det mig,
att flera minuter förgingo, utan att hon hördes af, och
harmsen ringde jag ännu en gång med sådan oförsig-
tighet, att det tunga silkessnöret föll ned utmed väggen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
