Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mathildas man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATHILDAS MAN.
341
mig i en vid peignoir, for att efter min vana tillbringa
ett par timmar halfsofvande, drömmande, med en bok
i handen, innan jag gick till sangs.
"Ack jo, madame," sade Eosine, som fattade kammen
och började lösa upp mitt hår, "jag ville berätta hvad
jag hörde i köket; der satt en gammal gumma vid
spisen i en karmstol, och då hon händelsevis hörde
vår Casper säga några ord på tyska, frågade hon hvad
landsman han var, och vid ordet Darmstadt blef hon
alldeles förtjust. Det var hennes eget fädernesland;
hon hade som helt ung kommit till Ryssland såsom
sköterska åt grefve Casimirs farbror, hvilken var
yngst af bröderna och som dog redan i barndomen,
och allt sedan hade hon varit i familjen. Ni säger,
madame, att fransyskorna prata mycket, men jag för-
säkrar er, att denna gamla tyska kunde täfla med dem.
Jag brydde mig icke om att höra på hvad hon sade,
så länge hon pratade så fort och högt, men då hon
sedan sänkte rösten och talade mera tydligt, så begrep
jag mycket väl alltsammans hvad hon berättade om
familjen. Grefve Casimirs farbror - icke den, som
hon uppfostrat, utan den, efter hvilken grefvens far
ärfde detta slott - skulle varit en mycket besynnerlig
och dyster herre. Af en gammal kusk, en ryss, som
liksom alla de öfriga tjenarne följde med godset, hörde
den der gamla gumman besynnerliga saker."
"Nå, hyilka voro då dessa besynnerliga saker?"
frågade jag, leende för mig sjelf åt den högtidliga ton,
som Eosine gaf åt sin berättelse, allt under det hon
kammade och flätade mitt hår.
"Jo, madame, det skall finnas här i slottet ett rum,
der man försvinner, om man är olycklig nog att komma
derin," sade Bosine med nästan darrande röst.
"Försvinner?" upprepade jag förvånad. "Hvar är
då detta rum beläget?"
"Ja! olyckan är just, att ingen, som nu lefver,
vet Twilket af alla dessa rum det är. Ack, madame,
tänk, om det vore ett af dessa!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
