- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
345

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mathildas man.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MATHILDAS MAN. 345
oss fly, låt oss skynda härifrån!" utropade hon häftigt
och såg sig omkring med förvirrade blickar.
"Har du mistat förståndet ?" sade jag förtretad.
"Är du så hänförd af din egen barnsliga historia, att
du glömmer, det den der gamla gumman talade om ett
rum för trettio år sedan, och detta är inredt och
tapetserad t för kanske icke lika många timmar sedan.
Stig upp, din toka, och fast upp mitt hår och sluta
din saga, i fall du icke skrämmer upp dig sjelf ännu
mera dermed."
"Det är sannt, detta rum är ordnadt för madame
och blef verkligen först färdigt dagen innan vi kommo,"
sade Eosine betänksamt. "Men i alla fall.. . det före-
kommer mig så hemskt.. . Jag är verkligen så rädd
och änslig i qväll..."
"Ja, jag ser det," sade jag, "jag trodde dig icke
vara så enfaldig. Nåväl, hvart tog den vackra sån-
gerskan vägen?"
"Ja, se det är jnst det, som ingen vet."
"Hon försvann således också?"
"Ja, madame. Den gamla Gretchen stod qvar vid
dörren och såg henne resa sig upp från soffan, der
hon suttit, såg henne flera gånger gå fram och tillbaka
på golfvet, men slutligen väntade hon i flera minuter,
hon såg henne icke återkomma och förmodade, att hon
stannat vid sidan i rummet, ty Gretchen kunde natur-
ligtvis icke se henne annat än då*hon var midt för
dörren, men hastigt hör gumman, som hon påstår, ett
ångestrop så gällt och förtvifladt, att håret reste sig
på hennes hufvud. Hon tittade alltjemt genom nyckel-
hålet, men såg ingenting i rummet, ingen rörelse för-
märktes, och ropet, som var mycket kort och tycktes
genast ha blifvit qväft, förnyades icke. Då hon hade
stått så, lyssnande en lång stund, tyckte hon att det
var hennes pligt att gå in för att se hvad som kommit
åt den vackra damen der inne*
"Dörren var icke läst, den gick genast upp, ljusen
lyste på. bordet der inne, allt var sådant som Gretchen
förut sett genom nyckelhålet, en präktig säng stod vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0347.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free