Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mathildas man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352
JERNEINGEN.
spikliufvud eller en rigel, jag vet icke hvilket, omfattade
det med konvulsivisk styrka och kände i samma Ögon-
blick golfvet gifva vika och försvinna under mig.
Jag sjönk, sluten i den förfärlige Ferrettis armar, i en
afgrund, som föreföll mig bottenlös, ty jag förlorade
lyckligtvis med detsamma allt medvetande."
Juan na tystnade åter och hemtade djupt efter
andan; det syntes, att minnet af denna händelse, oaktadt
de "nerver af stål", hvarmed hon skröt, likväl angrep
henne, hon var blek och förde näsduken flera gånger
öfver sin fuktiga panna.
"Ni har då verkligen fått den önskan uppfyld,
som jag förr hörde er så ofta yttra, att råka ut för
upprörande äfventyr, min vackra vän," sade baronen,
intresserad af den liflighet och sanning, hvarmed
Juanna berättade.
"Jag har det, och jag är nöjd dermed. .. Jag
skulle qväfts af en beskedlig sömmerskas eller dygdig
husmoders enformiga lif," tillade hon allvarsamt och
reste upp det vackra sänkta hufvudet.
"Nåväl, säg mig, huru ni återkom ur denna
hemska graf."
"Mitt afventyr har intet mera intresse. Jag ville
endast berätta er min strid på lif och död, ni ser mig
nu lifslefvande här, och det ar nog."
"Nej, nej! Jag släpper er icke förr än ni be-
skrifver er räddning," återtog baronen ifrigt och fattade
Juannas hand.
"Nå, jag skall säga er det i få ord. Det fanns i
detta rum en fallucka, hvars fjeder troligen icke varit _
beräknad att bära tyngden af tvenne kroppar; det var
detta, som räddade mig: den brast, och de så väl och
noga sammanfogade bräderna återkommo derför icke i
sitt läge, en smal öppning syntes i golfvet. Man upp-
bröt detsamma, något, som tydligen förr hade blifvit
gjord t, utan att man funnit något. Nu var man likväl
säker om, att jag försvunnit här inne, och efter mycket?
arbete fanns djupt derunder en håla eller rättare en
ofantlig likkista, der bevisen på sanningen af den gamla
’.?$
/l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
