- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
370

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mathildas man.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

370

JEKN RINGEN.

Förskräckt och liksom vaknad ur en dröm, ville
hon vända tillbaka, men minnet af biljetten, som hon
ännu höll tryckt i handen, och ljudet af en röst, som
var henne allt för väl bekant, och som. ifrån nästa rum
nådde hennes öra, läto henne i detsamma glömma allt
annat för den grymma misstanke och fruktan, som
intagit henne.

Vid det svaga ljus, som ifrån den halföppna dörren
till kammarjungfruns rum inträngde till henne, hade
hon iakttagit sin omgifning och sett en dörr midt för
sig och på denna dörr en liten grön sidengardin. Den
dolde utan tvifvel den omtalade glasrutan, och hastigt
och varsamt närmade sig Mathilda och drog den åt
sidan.

Ett rop af öfverraskning och smärta, kort och
halfqväfdt, men häftigt som en stråle af blod, fram-
sprungen ur djupet af hennes sårade hjerta, bröt sig
väg öfver hennes läppar. Gardinen föll ned och i nästa
ögonblick stod hon åter dödsblek framför baron Emmerik,
mumlande med tydlig röst: "För mig bort, för mig
bort härifrån!"

Hvad hade då Mathilda sett der inne ? Hon hade
hört sin mans röst med denna på en gång ömma och
befallande klang, som passionen antager, och hon hade
upplyft den lilla sidengardinen på dörren och med
blixtens hastighet och svartsjukans iakttagelseförmåga
uppfattat allt.
Hvarje möbel i det tjusande rum hon såg, hvarje
veck af det bleka rosenfärgade tyget på väggarna och
af gardinernas h vita skyar, hvarje blad, hvarje blomma^
som fylde vaserna i hörnen, allt tycktes henne andaÉ
en förförisk värme. Golfvets mjuka matta, lampané
dämpade sken och soffans purpursammmet, med ett
ord, hela detta lilla rum, genomdränkt af vällukt och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0372.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free