Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familjetraditionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
JEHNBINGEN.
gifningar, desto mera kände man sig intresserad deraf^
ty det fanns ett slags mystisk och romantisk färgton,
öfver det hela.
Det såg också ut, som om mannen i skinnmössan
endast och allenast derför kommit hit i den kalla
mörka qvällen, ty han närmade sig detsamma helt
varsamt, med en viss egendomlig uppmärksamhet, och
det var tydligen icke hans afsigt hvarken att besöka
dess möjliga invånare eller ens att blifva sedd af dem.
Detta gamla, fordom rödmålade, nu gråbruna
träruckel med sina långa låga flyglar inåt gården, sina
mörka solbrända fönster, sina båda stora vindskupor
på taket, hvilket gick i bugter upp och ned, tycktes
icke heller kunna hysa annat än minnet af forna invå- .
nare och för öfrigt vara ett stamgods för den närva-
rande tidens alla råttfamiljer.
Den sönderfallna stentrappan, den stenlagda, men
likväl gräsbevuxna gården med sina höga popplar,
hvars seglifvade löf ännu sutto qvar i topparna, och
som svängde sina långa smala stammar, knakande som
skeppsmaster, hit och dit i blåsten, den förvildade
trädgården bakom huset, der några huggna stenar i
midten, uppstaplade på hvarandra, fordom kanhända
burit en bild, men nu ökade ställets vanvård, allt
bidrog att göra ödsligheten af denna boning fullkomlig
och påfallande.
Främlingen hade emellertid ifrån gården smugit
sig förbi gafveln af huset och stod nu på den hälft
nedrasade terrass, som utgjorde trädgårdens Öfre del,
och hvarifrån man hade utsigt öfver Humlegarde»
och der ofvanför Tyskbagarbergens oregelbundna höjdr
sträckning.
Öfverallt häromkring var mörkt och tyst; intel ;
ljus lyste i de helt nära marken sittande fönstren ,
då mannen nu närmade sig och varsamt tittade ia ^
genom dess rutor, blef han kanhända ännu mer féf^
vissad, att huset stod öde och var helt och hållät
öfverlemnadt åt spindlar och råttor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
