- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
382

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familjetraditionen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

382

JERNRINGEN.

Båda två sutto tysta, och eldskenet ifrån den lilla
gröna kakelugnen midt framför dem belyste Nathanaels
ansigte, då han nu lutade sig fram öfver bordet och
sade med låg röst:
"Kan du alls icke påminna dig något derom?"
Tonen, hvarmed han uttalade dessa ord, tillkännagaf,
att han för andra eller tredje gången upprepade
denna fråga.
Ulrika svarade likväl icke på flera minuter, hon
strök med tankspridd min det tunna rödgula håret, som
låg omsorgsfullt kammadt nedanför kruset af hennes
hvita mössa, och tycktes djupt försjunken i obehagliga
eller smärtsamma tankar.
"Jag var då så ung. Jag begrep ingenting af
allt hvad jag hörde och såg," sade hon slutligen lång-
samt och med hviskande röst.
"Du var i alla fall ett par år äldre än grefvinnan
sjelf, och om du bara haft tillräckligt förstånd, så
skulle ingenting hafva undgått- dig, ty ingen menniskä
tänkte någonsin på att dölja något för dig," sade
hennes bror och sträckte i eldskenet ut sina välformade
ben, beklädda med svarta regarnsstrumpor.
"Det är sannt, men det var just derför, att jag
saknade förstånd, som man icke brydde sig om mig,"
svarade Ulrika med mer skarpsinnighet än man skulle
tilltrott henne.
"Du har rätt. Men återkalla emellertid allt hvad
du hörde och såg i ditt minne och berätta mig det
noggrann t; jag kan då sjelf kanhända upptäcka hvad
jag vill veta."
"Men denna svåra tid vill jag aldrig tänka på,
den gör mig så ängslig..."
"Vi hafva i u heller aldrig talat derom för*V
ti u *
åtminstone icke på många "Herrans år."
"Nå, h varför skola vi nu just gräfva upp allé"
dessa längesedan begrafna ledsamheter?" ^
"Jag har ett skäl dertill. Och vi äro i afton så
ensamma, och detta inträffar icke ofta, som du väl vet."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0384.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free