Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familjetraditionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384
JEBNBINGEF.
det att brodern lagade om elden i kakelugnen och
icke tycktes anse dessa tidiga minnen af något intresse.
"Då var jag åtta år och du var nyss blifven
soldat, liksom far var. . . Ack, mins du, Nathanael,
den qvällen, då du kom hem till oss! Jag satt och
lekte på förstugubron med lille Anders och Lotta; men
mor och Johanna gräto inne i stugan, ty de hade nyss
lagt far i kistan och flyttat ut honom i vedboden/
Jag mins det nu, när jag riktigt tänker derpå, som
om det hade varit i går. Solen lyste så röd genom
tallarna på backen och den hvita trätaflan öfver
dörren, med fars nummer på, var riktigt rosenfärgad;
det kom en sådan ljuflig vindfläkt ifrån skogen på
qvällningen, och de stora tunga tordyflarna flögo
surrande öfver oss och slogo ned i gräset framför stugan,
och korna stodo redan vid grinden för att blifva mjölkade.
Allt var så stilla och lugnt rundt omkring, och för oss
barn, som lekte på trappan, fanns hvarken sorg eller
synd eller död . .. det var en ljuflig qväll, denna min
barndoms första hågkomst, fastän den väl borde varit
sorglig, tycker jag, men jag förstod icke bättre. Mins
du den icke också, Kathanael? Du var då en sådan
vacker gosse och ärlig och oskyldig ännu . .."
"Kära Ulrika, du går alldeles för långt tillbaka;
det var icke detta jag behöfde veta," sade Nathanael
med något otålig röst och strök med handen öfver
pannan, liksom för att bortjaga de minnen af hans
fredliga hem och ungdom, som systerns ord emot hans
vilja återkallat.
"Låt mig hållas, annars kan jag ingenting minnas
af hvad som sedan kom," återtog Ulrika med ovanlig
bestämdhet och lutade hufvudet i handen.
"Far var begrafven, mor måste flytta ifrån torpet*
och fattigdomen blef stor för oss; men alltid hade jag
hört, att grefvinnan på herrgården var alla fattigas
hjelp och försyn, och hon blef det äfven för oss ..."
"Du menar gamla grefvinnan?"
"Ja visst; hon lät Johanna och mig komma i
skolan, och då du lät förleda dig, och råkade i olycka^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
