Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familjetraditionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396
JERNKENGEN.
i
och tröstade mig beständigt genom att taga saken som
ett skämt, en obetydlighet, ett slags vad, som hon
ville vinna emot gubben, ehuru hennes lifvade ansigte
och gnistrande ögon vittnade om, hvilken spänning,
hvilket eggande och retande nöje hon fann i denna
strid på lif och död.
"Börje hade emellertid missräknat sig i sitt hopp,
att man skulle sakna och söka honom; han bodde helt
ensam, var sällan ibland de andra domestikerna och*
hade olyckligtvis en vana att ofta begifva sig bort
till en liten sjö i grannskapet för att meta. Hans
dotter och mag bodde der bredvid i ett torp, och då
man slutligen kom att tänka på honom, antog man att
han gått dit.
"Jag hade flera gånger bedt fröken att ensam få
tala vid honom, men hon nekade mig detta och svarade
skrattande: "Nej, Ulrika, du skulle då kasta ned bröd
och läckerheter åt honom och förstöra hela min plan
att hungra ut hans envishet. Jag har läst i en bok,
att man godt kan svälta i tre dagar, och i qväll skola
vi höra hvad han säger/’
"Qvällen kom och vi voro åter der.
"Hela dagen hade jag känt mig sjuk af oro och
samvetskval, och ehuru jag också i mitt oförstånd
verkligen fann Börje mer oförnuftig och envis än
aktningsvärd, så hade jag likväl beslutit att trotsa
Kunigundas vrede, att blifva straffad och kanske bort-
körd, men likväl berätta allt, om icke Börje denna
qväll blefve fri.
"Min feghet och min tillgifvenhet för min unga
matmor voro likväl så stora, att jag icke är säker om
jag kunnat vidhålla min afsigt.
"En stund innan vi begåfvo oss till parken, hade
grefvinnan med fröken Cecilia rest bort; de båda
systrarne voro så olika, de hade föga nöje af h var-
andras sällskap, och Kunigunda hade nu funnit någon
förevändning för att bli hemma.
"Klockan var ungefår sju, då vi öppnade grinden
och smögo oss öfver den lilla gräsplanen fram till muten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
