Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familjetraditionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
397
af grafkoret; vid hvars glugg vi nu i trenne dagar
fåfängt underhandlat med den ståndaktige, eller som
fröken sade, den afskyvärde och trotsige Börje.
"Vi hade hittills endast hört hans röst, men aldrig
sett honom, sedan han blef instängd, och jag antog
derför, att det var omöjligt att, som fröken befalt,
komma upp till gluggen, eftersom grafkoret var djupt;
då vi nu närmade oss, blef jag emellertid varse hans
ansigte mellan gallret och jag skall aldrig glömma,
hvilket häftigt intryck jag rönte deraf.
"Han var likblek och hade tvärs öfver den ena
kinden en blodig skråma, som han fått i fallet emot
likkistorna der nere; hans grå orakade skägg stod som
borst omkring hans torra halföppna läppar och hans
ögon voro vilda och blodsprängda.
"Jag uppgaf ett rop af medlidande och förskräckelse
och slog händerna för ansigtet, under det fröken Kuni-
gunda, som säkert också blef öfverraskad och rädd vid
hans åsyn, räckte fram en toilettflaska, som hon fyllt
med vin, och en liten korg med skorpor, som hon
medtagit ifrån skänken, i det hon helt vänligt sade:
"Stackars Börje, så du ser ut! Nu skall du icke
längre trotsa mig?u
"Gif mig vatten, och ni skall få er vilja fram,"
mumlade han knappt hörbart och förde handen till
sina styfva och förtorkade läppar.
"Ingen af oss hade i vårt oförstånd tänkt på att
medföra något, och egentligen hade jag icke förut något
ratt begrepp om, att han kunnat så mycket lida af
hunger och törst, som icke mer af skrämsel och fasa,
att vara instängd bland liken der nere; jag hade icke
hört honom beklaga sig, då jag sällan kunde uppfatta
de ord, han vexlat med Kunigunda, och jag stod nu
alldeles rådlös af- förskräckelse öfver hans tillstånd.
"Skynda dig tillbaka, Ulrika! Jag såg vid träd-
gårdsgrinden en full vattenkanna/’ sade fröken emellertid
hastigt, ryckande mig med detsamma ur min förlamning.
"Jag mera flög än sprang för att hem ta vattnet,
och då Börje druckit och förtärt vinet och skorporna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
