- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
400

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familjetraditionen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

400

JEBNBINGEN.

mans brott och älskade honom af hjertät och hade
också vunnit hans ömhet tillbaka.
"Då han nu en dag var ute på jagt och förföljde
en råbock mellan klipporna, snafvade han och föll
utför ett bråddjup. Från klippa till klippa föll han
mellan buskar och snår och blef slutligen hängande i
remmen af sin jagtväska, som fastnat i den utstående
torra grenen af en tall, hvilken växte i en remna.
"Der hängde han nu mellan himmel och jord,
med klipporna öfver och djupet under sig, utan möjlighet
att få någon hjelp och snart ett mål för roffåglarnas
lystnad.
"I denna förfärliga nöd påminde han sig den
fångna jungfrun, som han låtit dö i samma ställning;
och som han visste sig lida, hvad han hade förtjent,
och- icke egde något hopp om Guds bistånd, var det
till satan han vände sig med bön derom.
"I samma ögonblick tyckte han sig se sin egen
skarlakansfärgade kappa, hvilken han tappat i fallet,
höja sig upp ur det mörka djupet under honom.
"Den var skrynklig och sammanvecklad, och då
den kommit i jemnhöjd med hans nedböjda hufvud,
bildades för hans skumma och blodsprängda ögon af
kappans veck ett ansigte, som var förfärligt att skåda;
ömsom stort, ömsom litet, än vidgande sig, än samman-
draget, än krusigt som en murkla, än stelt och styffc
som en kopparplåt, men ständigt bytande form som en
maneth i vattnet; och en röst, som brusade likt stormen
och på samma gång hviskade och sjöd i hans -öra,
som det kokande vattnet i en kittel, lofvade att hjelpa
honom, om han ville ingå på det vilkor man fordrade.
"Den plågade och döende riddaren, hvars krafter
voro nära uttömda, besinnade sig icke länge; hän
biföll gerna allt, och då rösten i kappan fordrade hans
löfte att i everldliga tider, så länge hans ätt, hans
namn eller en droppe af hans blod fanns, qvar, ständigt
få ega makt och rätt öfver en medlem af hans slägt,
så lofvade och svor han derpå en dyr och fruktans-
värd ed.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0402.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free