Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familjetraditionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAMILJETHADITIONEN. 417
satt invid sängen bakom gardinerna tyst och. orörlig.
Tiden blef mig mycket lång, men jag vågade icke
tända ljus för att icke väcka den sjuke och icke en
gång röra mig ur stället, och medan jag satt så der i
mörkret och tystnaden, så råkade jag somna in.
"Jag tyckte mig icke hafva sofvit en minut, förrän
jag vaknade vid skenet af ljus och ljudet af röster,
som talade helt lågt strax bredvid mig, och du kan
förstå min förskräckelse, när jag genom en liten öpp-
ning på sänggardinen ser gamla grefvinnan sittande
vid sängen på andra sidan, och fröken Kunigunda
stående bredvid henne, och båda uppmärksamt lyssnande
till hvad gamle grefven med matt röst talade.
"Det var tydligt, att de trodde sig ensamma.
De första ord, jag hörde, öfvertygade mig derom. .Jag
borde kanske hafva upptäckt, att jag var inne, men
jag vågade icke, och det var dessutom för sent, ty
troligen hade grefven redan länge talat. Hvilken öfver-
raskning, hvilket obehagligt afbrott skulle icke min
person åstadkommit. Jag hade icke mod dertill, utan
tryckte mig intill väggen och vågade knappt andas,
dyrt lofvande inom mig, att h värj e ord skulle vara
begrafvet i mitt bröst.
"Jag har ingenting att förebrå mig i detta fall,"
voro de första ord, jag hörde af den sjuke. "Både
din mor och jag hafva gjort allt, för att gömma och
glömma denna gamla olyckliga saga, som åstadkommit
så mycket ondt i vår familj," fortfor han, vänd till
Kunigunda, som blek och med hårdt sammanpressade
läppar åhörde honom. "Du har olyckligtvis likväl fått
kunskap derom, och jag tror, att din karakter till stor
del bildats deraf. Föreställningen, att man är bestämd
till det onda, verkar intet godt."
"Nej, deruti har du rätt, min far," sade Kuni-
gunda bittert.
"Vi ha älskat dig så högt, men all vår ömhet
har återstudsat från ditt hjerta. Allt ifrån din barn-
domstid kan ingen af oss skryta med, att af dig hafva
erhållit ett enda bevis, en enda blick af tillgifvenhet."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
