Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familjetraditionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420
JERK RIK GEN.
spatserfärd hon beskådat, och slutligen vände hon- sig
till italienaren, som stod bredvid henne och sade med
förtretad ton: "Men se då, huru snedt floret sitter på
Nathanaels hatt! Hvilket slarf! Ändarna hänga ju
på hans ena axel . . . Hvad sådana här dagar äro
dödligt tråkiga!" tillade hon gäspande. "Dessa hviskande
svartklädda menniskor, som smyga omkring, denna
dysterhet och tystnad äro nära att qväfva mig."
"Markis Zorilla smålog bifallande, och Kunigunda
lemnade rummet med en åtbörd af otålighet.
"Emellertid föreföll det mig," sade Nathanael,
"som om det äfven varit något annat än den dystra
sinnesstämningen efter dödsfallet, som plågat och retat
fröken Kunigunda, samt oroat och förstämt den öfriga
familjen; åtminstone tycktes öfverste Heimer vara
särdeles vresig ech missbelåten och hans unga grefvinna
rätt olycklig och sorgsen."
"Ja, jag märkte nog äfven detta, och jag visste ju,
huru det förhöll sig."
"Nå, hvad var då orsaken? Jag har aldrig
kunnat förstå, hvad som hela den våren sjöd och jäste
i allas sinnen."
uAck, när man visste, att öfversten var nästan
tokig af kärlek till sin svägerska, så är allt detta lätt
att förstå. Det var sorg och bedröfvelse i den stackars
gamla grefvinnans sinne, sorg och svartsjuka i Cecilias,
otålighet, ledsnad och kanske ånger i Kunigundas -
ty hon var nu tydligen trött och uppledsen vid svågern;
hennes ombytliga lynne kunde icke länge hysa samma
känslor - och harm och förtviflan hos öfversten, som
troligen ångrade sitt besynnerliga giftermål och nu såg
sig glömd af Kunigunda och utträngd af en annan,"
"Af eii annan? Menar du, att fröken verkligen
älskade sin fastman eller kanske den läderbrune italie-
naren?"
"Jag vet icke hvad jag skall tro i detta fall.
Åtminstone låtsade han så för öfversten."
"Men helt kort tid förut tycktes hon ju dela
svågerns olyckliga kärlek."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
