Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familjetraditionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426
JEBNBINGEN.
hade ett så eget sätt att svepa sin kappa om sig, att
man endast derpå kände igen honom. Jag sprang
emellertid gången framåt och stod inom en minut
alldeles andlös vid trädgårdsporten, och då jag kom in
i hushållerskans rum igen, föll jag nästan af svimmad
ned på en stol.
"Alla derinne märkte strax, att jag var upprörd,
och sågo, att något hade händt."
"Ja, ja, jag minnes det nu; jag var ju sjelf der
inne, när du återkom," sade Nathanael eftersinnande.
"Det var besynnerligt, att jag alls icke misstänkte
någon sådan anledning till din skrämsel; du nämnde
markisens namn, och jag, så väl som alla de andra
der inne, trodde, att han mött dig i mörkret. . ."
"Ja, kanhända, att jag i min sinnesförvirring
nämnde honom; det var emellertid rätt väl, att ni så
uppfattade mina ord. Jag hann dessutom ingenting
säga, ty i detsamma ringde fröken, och jag kunde med
möda sansa mig och gå upp till henne.
"Då jag kom upp, var fröken ännu klädd och
satt vid sitt piano, som hon ofta brukade göra till sent
på nätterna; hon steg upp, då jag kom in, och upprörd
som jag var, berättade jag henne hela händelsen.
"Jag hade väntat att få förebråelser och gäckeri
för min dumhet och lättskrämdhet, men i stället tycktes
fröken blifva nästan lika skakad af min berättelse som
jag sjelf var, ty hon åhörde mig uppmärksamt och
sjönk slutligen blek och tyst ned i soffan.
"Efter några Ögonblicks besinning tycktes hon
likväl återtaga sitt vanliga lugn och sade allvarsamt:
"Har du för någon annan omtalat din sällsamma syn?"
och då jag nekade härtill, fortfor hon i samma ton:
’’Antingen har du inbillat dig alltsammans, eller
också kan möjligen Cecilia icke verkligen vara död,
utan endast hafva fallit i en så djup dvala, att man
ansett den vara döden."
V;
"Men både fru Lund, som är så gammal, och
doktorn, som också är mycket gammal och erfaren,
sade ju, att grefvinnan var död," afbröt jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
