Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familjetraditionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FAMILJETRADITIONEN. 431
lugnt och skönt, som om hon endast legat sofvande,
och nu var det redan blånadt och hopfallet.
"Mor Stina hade emellertid börjat sina tillredelser
med svepningen, och jag ämnade just gå min väg, då
gumman, som alltjemt gjort sina frågor och reflexioner
öfver det sorgliga och oförmodade dödsfallet, sade
frågande:
"Men barnet, blef det vid lif eller var det dödt?"
"Barnet!" upprepade Lotta och jag medlidsamt.
"Ack, mor Stina, grefvinnan fick aldrig något barn;
hon dog dessförinnan."
"Hvad säger ni?" utropade gumman förvånad och
släppte af öfverraskning det hvita lakanet, som hon
höll i händerna, ned på kistan, som stod bredvid.
"Fick hon icke något barn, dödt eller lefvande?"
"Nej, visst icke, vet ni icke det?"
"Men ett barn har likväl kommit till verlden,
det är fullt säkert. Man skall sjelf vara ett oerfaret
barn liksom ni båda för att icke begripa detta," sade
gumman allvarsamt.
"Lotta började härvid skratta med tårarna ännu
i ögonen och sade gäckande:
"Då måtte det hafva kommit och farit i osynlig
måtto, ty ingen af oss, som voro närvaraade, icke
doktorn en gång, vet något derom.
"Jag hade emellertid ingen lust att instämma i
Lottas löje, ty gummans ord återförde i mitt minne
vålnaden vid fönstret, som hållit ett barn i sina armar;
jag teg och märkte, att mor Stina mumlade något
mellan tänderna och skakade på hufvudet flera gånger
med en mycket besynnerlig min.
"Likväl sade hon ingenting vidare, och jag gick
min väg, lemnande Lotta att för sista gången kamma
sin matmors vackra bruna hår."
"Det der var mycket besynnerligt, Ulrika," sade
hennes bror fundersamt och steg upp. "Jag fruktar
nästan, att det brott, jag söker komma på spåren,
förlorar jag helt och hållet ur sigte, och jag finner i
stället ett annat hvarpå jag aldrig tänkt. Det var bra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
